Kundskyddsklausuler i anställningsavtal - Ett rättsläge i behov av förändring?

Efter en anställnings upphörande är arbetstagaren fri att konkurrera med sin tidigare arbetsgivare och ta med den kundbas som etablerades under anställningen. För att skydda arbetsgivaren mot detta kan ett avtalsrättsligt skydd skapas genom kundskyddsklausuler som temporärt förbjuder arbetstagaren att arbeta inom denna kundkrets efter uppsägningen. Syftet med klausulerna är att förhindra att arbetstagaren utnyttjar det försteg till kunden som kontakterna under anställningen resulterat i, men får inte sträcka sig längre än nödvändigt. Uppsatsen redogör för hur regleringen kring kundskyddsklausuler ser ut och hur skälighetsbedömningen av klausulerna går till. I Sverige regleras området genom generalklausulen i 38 § AvtL, men bedömningen bygger på praxis, kollektivavtal samt enskilda omständigheter och präglas av skönsmässighet. De kollektivavtal som reglerar området är inte tillämpliga för kundskyddsklausuler, men analogier görs i stor utsträckning. Mängden relevanta omständigheter är omfattande utan att någon prioritet kan utläsas, varför rättsläget i högsta grad är oförutsägbart. I kombination med arbetstagares svaga ställning vid förhandlingarna förekommer det att rättsläget utnyttjas på bekostnad av arbetstagarna och samhället i stort. Det har funnits röster som förespråkat lagreglering i Sverige utan framgång då en kollektivavtalsreglering har föredragits. I Danmark och Norge har ett omfattande lagstiftningsarbete företagits som har lett fram till en balanserad och tydlig lagstiftning. Bristen på förutsägbarhet i Sverige är problematisk då ingen part med säkerhet kan veta hur klausulen kommer att tillämpas och regleringen bör revideras. Tillämpningsproblematiken i kollektivavtalen har gjort att kundskyddsklausuler har fallit mellan stolarna och en övergripande och applicerbar lagreglering med inspiration från Danmark och Norge är önskvärd.After the termination of an employment relationship the employee has the liberty to compete against its former employer and to solicitate the customer base of the employer. In order to protect the employer against the loss of customers, a non-solicitation of customers clause could be agreed upon which temporarily limits an employee to work with a specific customer base after the employment. The purpose of the clause is to prevent the employee to exploit the advantage the customer relationship has given during the employment. The clause is not allowed to be more extensive than necessary. This essay describes the regulation of non-solicitation of customers clauses and how the assessment of the clause is conducted by the labor court. In Sweden, the subject is regulated by the general clause in paragraph 38 of The Contracts Act, but the appraisal is based on customs, collective agreements and individual factors and is characterized as discretionary. The collective agreements that regulates the subject are not applicable on non-solicitation of customers clauses, but an analogy of the terms and conditions are made to a great extent. The amount of relevant circumstances is extensive without any clear priority which results in an ambiguous legal position. This in combination of the vulnerable position of the employees at the time of negotiations, makes the legal position prone to be exploited at the expense of both the employees and the society as a whole. There have been advocations for a legislation of non-solicitation clauses in Sweden without any success as regulation through collective agreements was preferred. Denmark and Norway on the other hand has established a well- balanced and pronounced legislation. The lack of predictability in Sweden is problematic and no party could with certainty foresee the outcome. The regulation with non-applicable collective agreements has neglected non-solicitation of customers clauses and an applicable legislation inspired by Denmark and Norway is desirable