Strongylus vulgaris : correlation with egg shedding, age and control strategies

Strongylus vulgaris, or large strongyles, is the most dangerous of the equine endoparasites. Its larvae can cause lethal intestinal infarctions when they move through the horse’s blood vessels. Because of its pathogenicity, deworming is recommended when infection is confirmed, regardless of quantity (compare with small strongyles where a small number of worms is tolerated at an individual level). Single deworming of the infected horse may not, however, be enough to eliminate infection entirely. The aim of this study was to explore correlations between occurrences of S. vulgaris and egg per gram faeces, age, number of horses on the farm, and number of months between deworming and faecal sample, respectively. The aim was also to observe 16 S. vulgaris-positive farms during one year to explore which strategy was the most effective in eliminating the parasites, what suggestions horse owners received regarding parasite control, and which advise they chose to follow and why. The study was performed as two sub-studies. In sub-study one, data from over 700 horses were analysed regarding correlation between occurrence of S. vulgaris, EPG and age. Data from 568 S. vulgaris-positive horses from January 2016 to March 2017 was collected from Equippo lab. Data from an additional 149 horses was collected from sub-study two which showed that S. vulgaris can be found in horses from all categories of age and EPG. In sub-study two, 16 farms were studied, all S. vulgaris-positive in the spring of 2017. During the spring of 2018, new faecal samples were collected and analysed regarding EPG and occurrence of S. vulgaris. 12 of the 16 farms were S. vulgaris-negative in 2018. The participants also answered a questionnaire regarding what advise they had been given regarding parasite control, what advise they had followed, and what parasite controlling routines the farm had before entering the study. The result of the questionnaire study shows that different veterinarians gave consistent advice regarding deworming, but inconsistent or non-existing advice regarding pasture hygiene and mucking of paddocks. The horse owners had most commonly used macrocyclic lactones for deworming, dewormed all horses in the stable multiple times, mocked out the paddock rarely or not at all, and had not performed any measures for pasture hygiene. The majority of the horse owners stated that their veterinarian was the most important influence when choosing parasite control routines. The most common reason for not following the veterinarian’s advice was lack of fields or lack of time. All of the farms that did not manage to eliminate S. vulgaris during the study period did not perform any measure of pasture hygiene and had not analysed faeces for S. vulgaris routinely before entering the study. In sub-study two, the number of horses on the farm and the time between deworming and faecal samples were also analysed. Farms with large numbers of horses had more difficulties eliminating S. vulgaris. On S. vulgaris-positive farms the time from deworming to faecal sample was on average shorter. The result of this study shows that S. vulgaris could be found on horses of any age and EPGlevel. Stables with many horses had more difficulties eliminating S. vulgaris. The horse owners stated that recommendations from veterinarians where important when determining a course of action, but that is also depended on individual the veterinarians. However, not everyone followed the recommendations. The major focus was on mucking of paddocks and only a few of the horse owners performed any anti-parasite measures on pastures.Hästens farligaste endoparasit är stor blodmask, Strongylus vulgaris, vars larver kan orsaka fatala tarminfarkter när de vandrar i hästens blodkärl. På grund av S. vulgaris patogenicitet rekommenderas avmaskning vid konstaterad smitta oavsett mängd (jämför med liten blodmask där en låg prevalens tillåts på individnivå). Det är dock inte säkert att en enstaka avmaskning av odlingspositiva hästar räcker för att helt eliminera smittan från gården. Syftet med arbetet var att undersöka samband mellan förekomst av S. vulgaris och nivå av äggurskiljning, ålder, antal hästar i stallet, samt tid från avmaskning till träckprov. Arbetet syftade även till att följa 16 gårdar med förekomst av S. vulgaris under ett års tid och undersöka vilka metoder som varit mest effektiva för att bekämpa smittan, samt att undersöka vilka råd hästägare får för att undvika parasitsmitta hos sina hästar, vilka råd de följer och varför. Studien har genomförts i två delstudier. I delstudie ett har data från sammanlagt över 700 hästar undersökts med avseende på samband mellan förekomst av stor blodmask och äggurskiljning (antal ägg per gram träck, EPG), och ålder. Arkivuppgifter från ett privat parasitdiagnostiskt laboratorium (Equippo lab) användes för att undersöka EPG och ålder hos 568 hästar som var positiva för stor blodmask vid odling under tidsperioden januari 2016 till mars 2017. Data från ytterligare 149 hästar hämtades från delstudie två där 16 gårdar följdes med avseende på EPG och förekomst av stor blodmask under ett års tid. Resultatet av delstudie ett visade att S. vulgaris förekom i alla ålderskategorier och oberoende av EPG-nivå. I delstudie två deltog 16 gårdar som alla var positiva för S. vulgaris våren 2017. Våren 2018 undersöktes EPG och förekomst av S. vulgaris på nytt. 12 av 16 gårdar var negativa vid odling för stor blodmask 2018. Deltagarna fick även besvara en webbenkät med frågor om vilka råd de fått angående parasitbekämpning, vilka råd de följt och vilka rutiner de haft innan studien. Resultatet från enkätstudien visar att olika veterinärer ger överensstämmande råd om avmaskning men varierande eller inga råd om beteshygien och hagmockning. Vanligast var att hästägarna hade använt makrocykliska laktoner och avmaskat samtliga hästar i stallet flera gånger under 2017. De flesta gårdar mockade rasthagar sällan, sporadiskt eller inte alls, och hade inte gjort någon åtgärd i beteshagen. Majoriteten av gårdarna angav att veterinärs rekommendationer styrt avmaskningsrutinerna. Vanligaste orsaken till att hästägare inte följt veterinärens råd var brist på mark eller brist på tid. Gemensamt för de gårdar som fortfarande hade stor blodmask 2018 var brist på åtgärd i beteshagar samt att odling inte varit en del av träckprovsrutinen innan studien. I delstudie två undersöktes även skillnader i tid från senaste avmaskningen till träckprov och sammanlagt antal hästar i stallet. Gårdar med stort antal hästar hade svårare att eliminera smittan och det hade i snitt gått kortare tid mellan avmaskning och träckprov för positiva gårdar. Resultatet av studien visar att stor blodmask kan drabba alla hästar oavsett ålder och EPG och att stora stall hade svårare att bli fria från smitta när de väl fått in den. Hästägarna framhöll att veterinärers rekommendationer var av stor betydelse för hur träckprovsrutinerna på gården utformats men de fick varierande rekommendationer beroende på vilken veterinär de pratat med, och alla följde inte veterinärens råd. Stort fokus låg på att mocka rasthagar och endast ett fåtal hästägare utförde parasitförebyggande åtgärder i beteshagarn