Smärta hos nötkreatur

Syftet med denna litteraturstudie var att ge en översikt över smärtbegreppet och vilka metoder som använts för att bedöma smärta hos nötkreatur. Dessutom undersöktes de huvudsakliga smärttillstånden då smärta behöver bedömas hos nötkreatur och hur de kan behandlas. Under den senaste tiden har medvetenheten kring djurs välfärd ökat och därmed har även inställningen till hur sjuka djur behandlas förändrats. Att behandla smärtsamma tillstånd hos nötkreatur är viktigt ur djurvälfärdssynpunkt, men även utifrån ekonomiska skäl då produktion och lönsamhet påverkas negativt hos individer med smärta. För att kunna efterfölja lagstiftning och dessutom skydda nötkreaturs djurvälfärd krävs att bedömning av smärta sker korrekt och att behandling utförs i applicerbara fall. För att kunna ge korrekt behandling krävs en riktig bedömning av djurets smärttillstånd. Bedömning av nötkreaturs smärta kan göras med flera olika metoder, som generellt uppdelat kan beskrivas som subjektiva respektive objektiva metoder. Sammanfattningsvis kan konstateras att en sammanvägd bedömning, då flera olika metoder används och tas i beaktning, är säkrast. Det krävs även tid för bedömning och bedömaren bör ha erfarenhet om djurslaget i fråga. Att studera nötkreaturs beteende har stor betydelse för att kunna utföra en smärtbedömning. Trots att nötkreatur sällan uppvisar tydliga tecken på smärta, då de är bytesdjur och inte vill riskera att märka ut sig som en svagare individ, finns möjlighet att se skillnader från djurets naturliga beteende. Dessutom kan beteenden som tandgnissling, öronviftningar och huvudskakningar iakttas. Olika typer av vokalisering som intensiva råmanden kan vara tecken på smärta och även hur huvudet, öronen och ryggen är positionerade. Därtill kan förändringar i ansiktsuttryck studeras, exempelvis att ögonen, läpparna och andra ansiktsmuskler är spända eller att näsborrarna är utvidgade, för att bedöma smärtnivån. Flera fysiologiska förändringar sker också vid smärta, bland annat kan pupillerna vidgas samt hjärtfrekvensen och det perifera blodflödet förändrats. Många hormoner ökar i omsättning vid smärta, vilket bland annat kan mätas i blod- eller salivprov. Dock finns det flera andra faktorer som kan påverka dessa fysiologiska förändringar, t ex stress. Trots svårigheter i bedömningsmetoderna, bland annat påverkan som bedömaren kan ha på djuret, finns goda grunder för att korrekt bedöma smärta hos nötkreatur. Problematik kan dock stötas på efter själva bedömningen, om det konstateras att smärtlindring krävs. Med anledning av lagstiftning gällande restvärden i livsmedel med animaliskt ursprung finns det ett begränsat antal godkända analgetiska läkemedel för nötkreatur. Sammanfattningsvis är smärtbedömning ett komplicerat område och det finns inte en metod som ensam kan användas för att bedöma smärta. Istället krävs erfarenhet, korrekta undersökningar och noggrant studerande av djuren. Dessutom skulle ytterligare forskning inom området behövas, vilket kan ge ökad medvetenhet kring nötkreaturs välbefinnande och välfärd.The aim of this study was to review the concept of pain and which methods are used to assess pain in cattle. Furthermore, the main conditions where pain needs to be evaluated and how the pain can be treated was studied. In recent years people have become more aware of animal welfare and due to that we have also seen changes in the way ill animals are treated. It is important to treat painful conditions in cattle due to animal welfare, but also by financial reasons since production decreases in individuals exposed to pain. To be able to follow legislation correctly and at the same time protect the welfare of cattle, it is crucial that assessment of pain is performed accurately and that treatment always is given in applicable cases. To be able to treat cattle correctly, a thorough assessment of the animal’s condition and level of pain is essential. Evaluation of pain in cattle can be made through several different methods, which can be described as subjective or objective methods. In short, it is of importance that an overall assessment is performed, where multiple methods are used and considered. It also takes time to make a correct assessment and an evaluator with experience about the species is required. To study the behaviour of cattle is of great importance to make a pain assessment. Cattle rarely exhibits clear signs of pain, since they are a prey species and therefor do not want to risk being distinguished as a weak individual. Although, behaviours differing from natural ones can be a sign of pain. Also, behaviours such as grinding of teeth, ear flicks and headshakes can be observed. Grunting and bellowing are sometimes heard when a cattle is in pain. The position of the head, ears and back also gives an indication of the grade of pain. In addition, changes in facial expression can be noted, for example if the eyes, lips or other facial muscles are tense, or if the nostrils are widened. Several physiological changes appear in painful conditions, for example can the pupils be enlarged and the heart rate and the peripheral blood flow changes. Many hormones increase in the body when in pain, which can be measured in blood or saliva. Although, there are several factors other than pain that can result in these physiological changes, since these factors are closely connected to stressful conditions as well. Despite some difficulties in these assessment techniques, for example the evaluator’s effect on the animal being assessed, there are some established methods to evaluate pain in cattle correctly. However, difficulties can appear after the assessment itself, if it is decided that analgesics is necessary. Due to legislation regarding levels of residues in food from animals, there is a limited amount of analgesic drugs approved for use in cattle. In summary, pain assessment is a complicated matter there is not a single method that can be used exclusively to evaluate pain. Instead, experience, correct examinations and thorough studies of the animals are necessary. In addition, further research in this area is required, which can lead to an increased awareness regarding the wellbeing and welfare of cattle