Symmetrin i huvudets och korsets vertikala rörelse hos ridhästar som tävlar på elitnivå

I tidigare studier har det visats att flera hästar som anses ohalta av sina ägare har ett asymmetriskt rörelsemönster som är av samma storleksordning som hos de hästar som utreds för lindrig hälta på klinik. I dessa studier har det framförallt varit ridhästar som tränas på lätt- och medelnivå som deltagit. Vi vet inte om asymmetrierna är smärtutlösta och kan vara orsakade av träningen eller om det är en biologisk variation. Hur symmetrin hos hästar som tränar på elitnivå har inte undersökts. Syftet med detta examensarbete var därför att med hjälp av deskriptiv statistik studera hur symmetriskt elithästar som tränar eller tävlar på en nationell eller internationell nivå i dressyr, hoppning och fälttävlan rör sig. Ytterligare ett syfte var att beskriva hur vanligt förekommande asymmetrier var i de tre olika disciplinerna, dressyr, hoppning och fälttävlan hos de undersökta elithästarna. Sjuttio hästar, som enligt djurägarna hade varit friska och i träning de senaste 6 månaderna, deltog i studien och mättes med det objektiva rörelseanalyssystemet Lameness Locator. Mätningarna av hästarnas vertikala rörelsesymmetri för en punkt högst upp på huvudet och på korset mättes under flera stegcykler då hästarna travade på rakt spår på hårt och mjukt underlag och vid longering. Detta gav fyra symmetrivariabler (HDmin, HDmax, PDmin och PDmax) per travsekvens som beskrev belastnings och frånskjutssymmetri för både fram- och bakben. Gränsvärden finns framtagna som visar när hästen har en signifikant asymmetri. Totalt 76 % av hästarna överskred gränsvärdena för någon av symmetrivariablerna på rakt spår hårt underlag och ansågs därför som asymmetriska. På rakt spår mjukt underlag var procentsatsen istället 70 %. Detta kan jämföras med hästar på lätt- och medelnivå från en annan studie där 73 % rörde sig asymmetriskt och med en grupp unghästar från ett annat examensarbete där 74 % rörde sig asymmetriskt. Dressyrhästarna uppvisade högst frekvens av asymmetrier (80 %) på rakt spår hårt underlag, tätt följt av fälttävlanshästarna (78 %) och hopphästarna (73 %). På rakt spår mjukt underlag hade fälttävlanshästarna högst frekvens av asymmetrier (89 %), följt av hopphästarna (69 %) och sedan dressyrhästarna (64 %). Den mest förekommande typen av asymmetri var bakbensasymmetrier (57 % på rakt spår hårt underlag och 43 % på rakt spår mjukt underlag) följt av samtidig fram- och bakbensasymmetri (27 % på rakt spår hårt underlag och 33 % på rakt spår mjukt underlag). Enbart frambensasymmetrier förekom men i betydligt lägre frekvens än de andra två (16 % på rakt spår hårt underlag och 24 % på rakt spår mjukt underlag). Det är ännu inte klarlagt om dessa asymmetrier är smärtutlösta eller om de beror på en icke smärtutlöst biologisk variation eller om de uppkommer i samband med träning. Ett naturligt steg i forskningen som verkligen behöver belysas i framtiden är därför; hur man skiljer mellan asymmetrier och hältor, när övergår en asymmetri i en smärtutlöst hälta och hur gränsdragningen avseende asymmetri och hälta ska göras för gränsvärdena i objektiva mätmetoder.Many recent studies have shown that riding horses considered to be non-lame by their owners, have movement asymmetries similar to horses examined for low grade clinical lameness. In these previous studies most of the horses studied were trained on a novice to intermediate level. The aim of this study was to investigate movement symmetry in elite horses competing at an advanced level in dressage, showjumping and eventing. A secondary aim was to describe how asymmetries were distributed in each of the three disciplines in the study population. Seventy owner-sound elite horses with no orthopedic injuries the last six months participated in the study. They were all examined with the objective motion analysis system Lameness Locator ®. The vertical movement symmetry was measured under several stride cycles with sensors positioned on the head and on the tuber sacrale of the horse. The horses were measured in trot on a straight line (hard and soft surface) and during lungeing (soft surface) and resulted in four symmetry variables (HDmin, HDmax, PDmin and PDmax) showing if the horse exceeded the thresholds of the system for impact or push-off symmetry for both fore and hind limb. In total 76 % of the elite horses exceeded the thresholds for at least one of the symmetry variables in straight line trot on a hard surface. In straight line trot on a soft surface 70 % of the elite horses moved asymmetrically. This percentage is comparable to results obtained in another study of movement asymmetry in horses on a novice to intermediate level in another study where 73 % of the horses moved asymmetrically and to a group of young horses from another undergraduate project where 74% moved asymmetrically. No statistics have been performed. Dressage horses showed the highest frequency of asymmetries (80 %) in straight line trot on a hard surface, closely followed by the eventing (78 %) and the showjumping horses (73 %). In straight line trot on a soft surface the eventing horses had the highest frequency of asymmetries (89 %), followed by the showjumping (69 %) and the dressage horses (64 %). Hind limb asymmetries were the most common asymmetry (57 % on a hard surface and 43 % on a soft surface), followed by combined fore- and hind limb asymmetries (27 % on a hard surface and 33 % on a soft surface) and forelimb asymmetries (16 % on a hard surface and 24 % on a soft surface). It is not known whether all of these asymmetries are related to pain, if they are a biological variation in the movement pattern or if they are a result of training. An important question for further research is how asymmetry is related to lameness, when or if asymmetries may develop into lameness and how the thresholds for lameness should be set in objective lameness detection tools