Preventional studies to reduce prevalence of equine bloodworms on pasture

Lilla blodmasken, Cyathostominae, är hästens vanligaste endoparasit. Näst intill alla hästar exponeras någon gång under sin livstid och påverkas i varierande grad. Vid kraftig infektion kan hästen få symptom i form av avmagring, diarré och kolik, vilket kan ha dödlig utgång. Lilla blodmasken har en fekal-oral livscykel, vilket innebär att ägg från adulta maskar i tarmen följer med träcken ut på betet. I träcken kläcks äggen vid goda väderförhållanden och utvecklas till larver. Larverna tar sig ut från träckhögen till omgivande gräs. Vid förtäring av kontaminerat gräs åter/nyinfekteras hästen med blodmasklarver. Larverna utvecklas inkapslade i tarmväggen och mognar till adulta maskar som lägger ägg i grovtarmen, vilket sluter parasitens livscykel. För att hålla parasitsmittan på en låg nivå har regelbunden anthelmintikabehandling tidigare varit lösningen. Sedan nya EU-direktiv infördes år 2007 sker avmaskning istället selektivt. Selektiv avmaskning innebär att endast de hästar som utskiljer parasitägg avmaskas. För att identifiera vilka hästar som behöver anthelmintikabehandling analyseras träckprover. Den tidigare överanvändningen av anthelmintika läkemedel har resulterat i att hästens parasiter har utvecklat resistens. För att bromsa resistensutvecklingen behövs förutom strikt selektiv avmaskning även beteshygienska åtgärder utföras för att minska parasitförekomsten och därmed ny/återinfektering på betet. Studiens syfte är att undersöka förebyggande bekämpningsåtgärder för att minska smittan av blodmaskar på bete genom att fastställa effekten av att mocka och harva beteshagarna. Studien undersöker även hur långt blodmasklarverna förflyttar sig i gräset från träckhögen samt parasiternas förmåga att överleva en vinter på betet. Studien delades således upp i fyra mindre delstudier. I delstudie 1 delades en större parasitfri gräshage upp i två jämförbara delar där hästar med känd äggutskiljning betade varannan dag. Manuell mockning utfördes två gånger i veckan i en av hagdelarna, medan ingen åtgärd vidtogs i den andra hagdelen. Gräsprover togs från båda hagdelarna varannan vecka för att räkna och jämföra antalet blodmasklarver. I delstudie 2 undersöktes hur långt larverna förflyttar sig i gräset från träckhögen. Gräsprover tog vid förbestämda punkterna 20, 50 och 100 cm. I delstudie 3 & 4 undersöktes effekten av att harva beteshagarna. Även i dessa två studier delades en större hage upp i jämförbara delar och gräsprover samlades likaså varannan vecka för att jämföra mängden blodmasklarver i gräset mellan harvade och oharvad hagar. I delstudie 4 undersöktes även blodmasklarvernas förmåga att övervintra och överleva vintern på betet till nästa säsong. Resultatet visar att mockning av beteshagar två gånger i veckan har god effekt för att sänka parasitförekomst på betet. I studien fastslogs även att blodmasklarverna förflyttar sig minst en meter ifrån träckhögen, och således utgör en möjlig smittväg mellan närliggande hagar. Blodmasklarverna visade i studien ha förmåga att överleva en vinter på betet och tycks tåla kyla bra. Resultatet av harvning som beteshygienisk åtgärd tyder på reducerad förekomst av blodmasklarver. Dessvärre gick det i studien inte att statistiskt fastställa resultatet, vilket understryker behovet av fler och längre studier inom områdetCyathostominae is the most common endoparasite in horses. During their lifetime, near all horses are at some point exposed and are affected in varying degree. In severe infection cases, the horse may experience symptoms such as weight loss, diarrhea and colic. Cyathostominae has a fecal-oral life cycle, which means that eggs from adult worms in the intestines follow the feces out to the grass. During good weather conditions, the eggs are hatched and developed into larvae. The larvae migrate out of the feces to the surrounding grass. When eating contaminated grass, the horses are re-infected with bloodworms larvae. The larvae evolve encapsulated in the intestinal wall and mature into adult worms that distributes eggs in the large intestine, which closes the life cycle of the parasite. In order to keep the parasite-contagion on a low level, the regular anthelmintics treatment has previously been the solution. Since new EU directives were introduced in 2007, deworming is instead selective. Selective deworming means that only those horses which have larvae eggs in the feces are dewormed. The fecal samples are analyzed in order to identify which horses that need anthelmintics treatment. The previous overuse of anthelmintic drugs has led to the parasites developing resistance. A part from strict selective deworming it is also necessary to arrange grass-sanitation measures to decrease the presence of the larvae and thus slow down the resistance. The purpose of the study is to examine preventive measures to reduce the spread of bloodworms on pasture by determine the effect of mucking out and harrow the fields. The study also investigates how far the bloodworms larvae move from the feces and their ability to survive a winter at the field. The study was divided into four minor studies. In the first study, a larger parasite-free pasture was divided into two comparable parts where horses with known number of bloodworms eggs were grassing every other day. In one of the pastures, manual mucking out was performed twice a week, while no action was taken in the second pasture. Grass samples were taken from both pastures every two weeks to count and compare the number of bloodworms larvae. The second study investigated how far bloodworms larvae move in the grass from the feces. Grazing samples were taken at the predetermined points 20, 50 and 100 cm from the feces. In the third and the fourth study, the effect of harrowing the pasture was investigated. A larger pasture was divided into comparable parts, and grass samples were collected every two weeks to compare the amount of bloodworms larvae in the grass between harrowed and un-harrowed pasture. The forth study also investigated the ability of the bloodworms to survive the winter at the field. The results show that mucking out the pasture twice a week has a good effect to lower the parasitic activity on the pasture. The study also found that the bloodworms larvae move at least one meter from the feces, thus forming a possible infection pathway between nearby pastures. The bloodworms larvae in the study were able to survive a winter at the field and seem to tolerate cold. The result of harrowing the pasture indicates a reduced prevalence of bloodworms larvae. Unfortunately, this could not be statistically proven, which underlines the need for more and longer studies in this subject