Lagföring utan domstolsprövning - En granskning av strafföreläggandet ur ett rättssäkerhets- och likabehandlingsperspektiv

In 1926 a commission report about a new code of judicial procedure was completed. The commission suggested the introduction of a summary procedure for misconducts that did not need to be resolved by the court. The main reason for this procedure was that it would unburden the courts from a heavy workload. Fast forward to today, the summary procedure, penal order, is regulated in chapter 48 of the code of judicial procedure (rättegångsbalken). The penal order enables the prosecutor to issue a criminal sanction for a crime committed. The suspect of the crime pleads guilty to the crime, either by signing the order or by simply paying the fine. When a penal order is issued and subsequently accepted, the penal order will be a part of the perpetrator’s criminal record. The thesis explains a number of important principles for Swedish criminal procedure. Two of them form the theory of the thesis. The two principles are the foundation for the analysis in the end of the essay. In this essay, the procedural rules of the penal order, statistics and the sanctions are examined. The results show that the number of penal orders issued have dropped substantially since 1975. The public prosecution authority has evaluated the sanctions of the penal order twice. The results of the reports show that the foundations for determining the amount of the fines are often insufficient. It also happens that the sanctions issued are lower than they should be for they to be in accordance to common practice. An examination of issued corporate fines in penal orders show that 24% of the fines are lower than what the recommendations say. In the analysis, some risks linked to the procedure are noted, i.g. misunderstandings because of lack of information. Lastly, some suggestions to improve the procedure are made. They are primarily about the information that is given to the suspect when a penal order is issued. That information can be clearer. Furthermore, the right to have the case tried in court should be emphasized. To people who do not understand Swedish, or because of reasons other than that cannot process the information, an alternative source of information is suggested. Another suggestion made is about expressing the standard of proof needed to issue a penal order more clearly in the law. A few other ideas to improve the procedure are discussed.År 1926 färdigställde Processkommissionen sitt principbetänkande angående rättegångsbalkens ombildning. Kommissionen föreslog en form av förenklat förfarande, där enklare mål skulle kunna lagföras utanför domstolen. Den största anledningen till att ett enklare och snabbare förfarande ansågs behövas var för att avlasta domstolarna från en allt för tung arbetsbörda. Snabbspolat framåt, så regleras ovan nämnt förfarande, strafföreläggandet, idag i 48 kap rättegångsbalken. Strafföreläggandet möjliggör ett förfarande som innebär att åklagare förelägger en påföljd för ett brott som begåtts. Den misstänkte erkänner genom underskrift eller betalning av eventuella böter. I och med att en person godkänner ett strafföreläggande kommer det begångna brottet att finnas med i belastningsregistret. Uppsatsen redogör för ett antal straffrättsliga principer och teorier. Två av dem utgör uppsatsens perspektiv: rättssäkerheten och likabehandlingsprincipen. Dessa två värden ligger till grund för granskandet av strafföreläggandet och uppsatsens analys. I arbetet granskas förfarandet kring strafföreläggandet, statistik och förelagda påföljder. Resultatet visar att antalet utfärdade strafförelägganden har minskat kraftigt sedan 1975. Åklagarmyndigheten har utfört två granskningar gällande påföljder förelagda genom strafförelägganden. Resultaten som redovisas i rapporterna visar att fullständigt underlag ofta saknas när dagsböter ska beräknas. Vidare händer det att påföljden som föreläggs är lindrigare än påföljden som bör föreläggas enligt praxis. En granskning av företagsböter förelagda genom strafföreläggande för vållande till kroppsskada såsom arbetsmiljöbrott visar att 24% av företagsböterna understiger utfärdade riktlinjer. I de analyserande delarna av uppsatsen konstateras vissa risker, exempelvis risken för missförstånd på grund av bristande information. Avslutningsvis framförs några förslag på förbättringar av förfarandet, som främst handlar om informationen som förmedlas till den ett strafföreläggande utfärdats mot, vilken kan vara tydligare. Rätten till domstolsprövning bör framgå klart. För personer som inte förstår svenska eller som av annan anledning inte kan tillgodogöra sig informationen föreslås alternativa informationskällor. Vidare kan en annorlunda utformning av kravet på viss bevisstyrka för att få utfärda strafförelägganden förbättra förfarandet. Vissa andra idéer på förbättring diskuteras