Något om det nya innovationspartnerskapet - En innovativ upphandlingslagstiftning?

Public procurement of innovative goods, services and works leads to better use of public funds, that solutions to societal problems can be developed, and overall economic growth by generating new ideas and translating them into innovative products and services. Against this background, Directive 2014/24/EU introduces several novelties designed to allow for strategic use of public procurement to stimulate innovation. One of these novelties is a new award procedure – the innovation partnership. The purpose of this thesis is to examine how the new innovation partnership affects the possibilities to procure innovations. The thesis examines the possibilities of procuring an innovation in accordance with applicable law. Firstly, the thesis examines when and how the special award procedures, the competitive dialogue and the negotiated procedure with prior notice, can be used to procure an innovation. The competitive dialogue appears to be particularly well suited for this purpose. An alternative method for authorities that wants to procure an innovation is to use the pre-commercial procurement (PCP). Through a PCP the authorities can procure a research and development service, which aims at the development of an innovative solution, outside the scope of the public procurement legislation. However, the result from the PCP has to be acquired through a separate public procurement. The innovation partnership gives authorities an opportunity to procure both the development of an innovative solution, and the subsequent purchase of the resulting product, in a single tendering process. Further, the innovation partnership is the first award procedure that governs both the award of a contract and the contractual relationship for the awarded innovation partnership contract. The thesis examines the different phases of an innovation partnership: the selection and award phase, the developmental phase and the purchase phase. The thesis’ analysis considers inter alia how the innovation partnership relates to the possibilities provided in the applicable law for procuring an innovation. It is clear that the innovation partnership solves the problems, which resulted from the absence of a legal link between the PCP and the commercial procurement. However, the Directive’s provisions on innovation partnerships can be criticised in some respects, since they establish high demands but provides poor guidance on how the authorities in practice should live up to these demands. The innovation partnership should not be seen as the sole procurement procedure that can be used for procuring innovations. For example, if the authority seeks an innovation in a short time frame, with a lower degree of innovation, it may be more appropriate to apply one of the award procedures competitive dialogue or negotiated procedure with prior notice.Offentlig upphandling av innovativa varor, tjänster och byggentreprenader leder till bättre användning av offentliga medel, att lösningar på samhällsproblem kan utvecklas och ekonomisk tillväxt i stort genom att ge upphov till nya idéer och omsätta dem i innovativa varor och tjänster. Mot bakgrund härav införs i direktiv 2014/24/EU flera nyheter som syftar till att möjliggöra en strategisk användning av offentlig upphandling för att stimulera innovation. En av dessa nyheter är att ett nytt upphandlingsförfarande – innovationspartnerskap. Syftet med denna uppsats är att utreda vad det nya innovationspartnerskapet innebär för möjligheterna att upphandla innovationer. I uppsatsen utreds möjligheterna att upphandla en innovation enligt gällande rätt. Först behandlas när och hur undantagsförfarandena konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering kan användas för att upphandla en innovation. Särskilt konkurrenspräglad dialog framstår som väl lämpad för detta ändamål. Ett alternativ för myndigheter som vill upphandla en innovation är att använda modellen förekommersiell upphandling. Genom en förkommersiell upphandling kan myndigheter upphandla en forsknings- och utvecklingstjänst som syftar till att utveckla en innovativ lösning utanför upphandlingslagstiftningens tillämpningsområde. Resultatet av den förkommersiella upphandlingen måste dock anskaffas genom en separat offentlig upphandling. Innovationspartnerskapet ger myndigheter en möjlighet att upphandla både utvecklingen av en innovativ lösning och efterföljande inköp av den produkt som framtas genom ett anbudsförfarande. Innovationspartnerskapet är vidare det första upphandlingsförfarandet som reglerar både tilldelningen av ett kontrakt samt den den kontraktuella relationen för det innovationspartnerskapsavtal som tilldelats. I uppsatsen behandlas vidare innovationspartnerskapets olika faser: tilldelnings- och urvalsfasen, utvecklingsfasen samt inköpsfasen. I uppsatsens analysdel behandlas bl.a. hur innovationspartnerskapet förhåller sig till de möjligheter som gällande rätt tillhandahåller för att upphandla en innovation. Klart är att innovationspartnerskapet som utgångspunkt läker de problem som uppstod till följd av avsaknaden av juridisk koppling mellan den förkommersiella och efterkommersiella upphandlingen. Direktivets bestämmelser om innovationspartnerskap kan dock kritiseras i vissa hänseenden då det uppställer höga krav men ger lite ledning om hur myndigheter ska leva upp till dessa krav i praktiken. Innovationspartnerskapet bör heller inte ses som det enda upphandlingsförfarandet som kan tillämpas för att upphandla en innovation. Om myndigheten exempelvis söker en innovation på kort sikt med en lägre innovationsgrad kan det vara lämpligare att tillämpa något av förfarandena konkurrenspräglad dialog eller förhandlat förfarande med föregående annonsering