Kinestesiska dispositioner och kulturellt vetande: Rörelse, förändring och kontinuitet inom sjöbevakningen

Den finska sjöbevakningens historia började år 1930 när en militär övervakningsorganisation grundades för att bekämpa smuggling, bevaka sjögränser och ta ansvar för sjöräddning. Sjöbevakningsväsendet (SBV) skulle även vid behov delta i militärt försvar. Under andra världskriget lydde SBV under sjöstridskrafterna och blev efter kriget sammanslaget med gränsbevakningsväsendet (GBV). I det följande vill jag diskutera relationen mellan kulturellt vetande, kropp och rörelse i GBV:s andra marina förvaltningsenhet, Finska vikens sjöbevakningssektion. Tidsmässigt ligger artikelns tyngdpunkt på åren kring det senaste sekelskiftet. I synnerhet perioden från 1990-talets början till 2010-talet karakteriserades av snabba och grundliga förändringar i såväl sjöbevakningens organisation som arbetsuppgifter, vilket ger en utgångspunkt för analyser av kulturell kunskap och dess förhållande till förändring och kontinuitet. Särskilt påfallande var införandet av gränskontroll som en ny uppgift