När väviljan tar överhand : Två studier av den kommunala organiseringen av boendestödet till personer med psykiska funktionshinder

Studiens två huvudsyften är att undersöka om kommunernas organisering av boendestödsverksamheter inverkar på något sätt på boendestödet för personer med psykiska funktionshinder samt om och i så fall hur utförandet av det konkreta boendestödet skiljer sig om biståndet baseras på SoL eller LSS. En hypotes har varit att organisering av boendestödet för personer med psykiska funktionshinder och boendestödsteamens organisatoriska tillhörighet, t ex tillhörande omsorgsverksamheter alt. individ- och familjeomsorg, kan ha en inverkan på boendestödets utförande. Olika arbetssätt, kulturer och traditioner finns i de olika organisationerna och det är tänkbart att en relativt ny företeelse som boendestöd för ovan nämnd målgrupp kan ta intryck och blir påverkade av moderorganisations kultur mm. Undersökningen har företrädesvis genomförts utifrån intervjuformulär genom telefonintervjuer av representanter från övergripande chefer, biståndshandläggare och boendestödjare. Det förefaller från kommunledningshåll saknas uttalade riktlinjer för begränsningar av och hur boendestödet skall utredas. Bristfälliga utredningsverktyg för att bestämma vilka behov som finns och skall tillgodoses skapar osäkerhet hos utredarna. Resultatet blir att handläggarna kompenserar osäkerheten med att utnyttja de verktyg och det handlingsutrymme som finns att tillgå. Bl.a. tar detta sig uttryck i ett ökat antal bistånd i form av rambistånd vilka det står boendestödjarna och brukarna fritt att fylla med innehåll. Ett annat synbart resultat av bristande utredningsverktyg är kommuners införande av krav på etablerad psykiatrikontakt. I praktiken innebär detta att man avhänder sig att enskilt pröva vilka som tillåts vara klienter och i stället låter en annan myndighet bestämma vem som skall få lov att komma i åtnjutelse av boendestöd enligt socialtjänstlagen. I undersökningen framkommer att organisationen spelar stor roll för boendestödets inriktning. Genom att boendestödet tillåts vara en egen liten speciell enhet med tydligt avgränsade arbetsuppgifter och målsättning blir arbetsområde och ansvar tydliga och det blir därför oväsentligt var i organisationen boendestödet sorteras in. Detta tillsammans med att arbetsuppgifterna allt mera utgår från ramar där boendestödjaren och brukaren förutsetts stå för innehållet gör att handlingsutrymmet ökat markant under senare tid. De lagrum som handläggarna arbetar utifrån när det gäller utredning av stöd till psykiskt funktionshindrade är Lagen om service och stöd till vissa funktionshindrade (LSS) och Socialtjänstlagen (SoL) och där LSS allmänt anses vara tyngre och ha ett högre värde än SoL. En värdering som normalt sett saknar betydelse förutom vid de tillfällen som resursbrist tvingar fram prioriteringar inom det praktiska utförandet av boendestöd. I de undersökta kommunerna visade det sig att boendestöd undantagslöst utgick från SoL då utredarna inte ansåg LSS tillämpbar för gruppen psykiskt funktionshindrade. I vissa kommuner har dock handläggare utnyttjat LSS som komplettering då stödet som utgick från SoL inte ansågs vara till fullo. Boendestödjarna intresserade sig inte för vilken lagstiftning som stödet grundar sig på utan använder sig av samma bemötande och arbetssätt oavsett om det utgår från SoL eller LSS. Genom att utredare och boendestödjare utnyttjar sitt handlingsutrymme inom organisationsstrukturen utsätts denna för intern påverkan och styrning. Denna påverkan gör att intentionerna med organiseringen inte kommer till stånd fullt ut men gör att de berörda brukarna ofta får ta del av mer omfattande stöd än vad organisationen egentligen erbjuder med sin byråkratiska struktur. Detta faktum gör att organisationerna framstår som tämligen bräckliga och verksamheternas resultat och inriktning i praktiken är beroende på individernas välvilja och intresse. Generellt sett förefaller det som om verksamheternas samverkansframgångar i högre grad bygger på personliga kontaktytor och informella kontaktnät än fastslagna organisationer och rutiner