Ansvarsgenombrott - En rättsekonomisk analys av ett inskränkt aktieägaransvar

The limited liability company is a cornerstone within a functional modern economy. Its popularity can be deducted from the limited financial risk that the shareholder takes, since only start-up capital and other contributed funds, as a general rule, can be lost. As a consequence, shareholders are not forced by law to answer personally for the obligations of the company. In order to remedy the excessive risk-taking, which the company’s creditors are affected by, the Swedish Companies Act offers rules of liability for the creditor. However, the protection for the creditors does not always provide solid protection. For this reason, the court has repeatedly held shareholders accountable for the company’s debts, despite statutory grounds. This phenomenon is called piercing the corporate veil. The previous debate regarding this subject has primarily focused on determining on which grounds a principle of piercing the corporate veil can be actualized and further, the legal uncertainty aspect that raises when the court acts outside the framework of the power-sharing teaching. Instead, the following thesis intends to shed light on whether or not the principle, as a complement to the rules of liability, is economically justified. The issue is of relevance since the shareholders limited liability contributes to several socio-economic benefits. A deviation from the stipulated main rule should, therefore, be approached with caution and closer analysis. Additionally, the legal field has been examined with the use of a dogmatic legal methodology. Furthermore, a legal analytical methodology has been used in order to highlight the economic reasoning and theory behind the limited liability company. Consequently, the law and economic analysis have resulted in the conclusion that a piercing of the corporate veil is an economically justified element of case law, even though it results in a disregarding of the benefits of limited liability. This is motivated by the necessity of a reduced risk-taking method in those events where the shareholder has misbehaved at the cost of an involuntary creditor.Aktiebolaget är den i särklass viktigaste bolagsformen i en modern samhällsekonomi. Dess popularitet kan utrönas ur den begränsade ekonomiska risken som aktieägarna tar i och med att endast startkapital och eventuellt annat tillskjutet medel som huvudregel kan gå förlorat. Aktieägarna svarar således inte enligt lag för aktiebolagets förpliktelser. För att råda bot på den riskförskjutning som bolagets borgenärer drabbas av i och med ägarnas begräsande ansvar tillhandahåller aktiebolagslagen ett borgenärsskydd. Borgenärsskyddet tillhandahåller emellertid inte alltid ett gediget skydd. Av den anledningen har rätten upprepade gånger i rättspraxis låtit ägarna svara för bolagets skulder, trots avsaknad av lagstöd. Denna företeelse kallas ansvarsgenombrott. En stor del av den tidigare diskursen på området har behandlat förutsättningarna för ett ansvarsgenombrott och den rättssäkerhetsaspekt som aktualiseras när rätten agerar utanför ramarna för maktdelningsläran. Följande framställning syftar istället till att belysa den rättsekonomiska aspekten av ansvarsgenombrott så som företeelse i svensk rättstillämpning. Den fråga som ska besvaras är vidare om ansvarsgenombrott som komplement till borgenärsskyddet är rättsekonomiskt motiverat och när det kan förhålla sig på ett sådant sätt. Frågeställningen är av relevans eftersom aktieägarnas begränsade ansvar tillför en rad samhällsekonomiska fördelar och är därigenom en grundförutsättning för ett friskt näringsliv. Ett avsteg från den stipulerade huvudregeln bör därför närmas med försiktighet och närmre analys. Framställningen har koncentrerats kring aktieägaransvaret, borgenärsskyddet och ansvarsgenombrottet. Rättsläget har redogjorts för genom rättsdogmatisk metod. Rättsanalytisk metod har använts för att belysa de ekonomiska aspekterna av de aktiebolagsrättsliga särdragen. Analysen har följaktligen mynnat ut i slutsatsen att ansvarsgenombrott som komplement till borgenärsskyddet är ett rättsekonomiskt motiverat inslag i rättspraxis, trots att följden blir att aktieägarnas begränsade ansvar inskränks. Så anses befogat när aktieägaren agerat otillbörligt gentemot en ofrivillig borgenär och ekonomisk effektivitet därmed påkallar ett behov av ett riskutjämnande medel