Banklednings skadeståndsansvar – med fokus på den associationsrättsliga oaktsamhetsbedömningen och med den aktiebolagsrättsliga regleringen som bakgrund

Financial companies in general, and banks in particular, plays an essential role for the function of modern society. Without a working banking-system there would be no effective way to make payments and hardship would meet the credit-market. Some banks have been thought of as ”to big to fail”, although during the last years well-known international banks such as Leeman Brothers has been forced to file for bankruptcy protection under the 11th chapter of The United States Bankruptcy Code as late as in 2008. In Sweden, during the last years, some banks have lost their permissions to carry on business regulated under the Swedish statute Act regarding Financial Services and Markets – Lag (2004:297) om bank och finansieringsrörelse. In this essay the author will investigate which civil liability can be claimed of directors in swedish banking companies. The investigation will be carried out by studying applicable statutory laws, case law, books and articles written in the field and, finally, two practical cases where the banks discussed, Carnegie and HQ Bank, got their permission to carry on banking business withdrawn by the swedish financial authority. The conclusion that will be made is that banking directors, under certain circumstances as explained in the essay, holds a great civil liability for damages made to the banking company, its shareholders, and others.Banker har en essentiell roll i det moderna samhällssystemet funktion som betalningsförmedlare, kreditgivare och mottagare av ekonomiska medel från allmänheten som placeras till exempel på konto i bank. Utan ett fungerande banksystem blir möjligheten för företag och privatpersoner att förmedla betalningar till varandra, söka krediter eller förvara sina intjänade medel på ett tryggt sätt starkt begränsade – om inte obefintliga. Banker har därmed en så viktig samhällsfunktion att de i vissa fall inte kan tillåtas gå under. Staten har vid flera uppmärksammade tillfällen gått in med olika typer av stöd till bankerna då konjunkturerna har vänt rakt nedåt och banksystemet av flera olika skäl har råkat ut för kris. Bankerna i sin tur har i vissa fall återgäldat staten en del av det stöd de har tagit del av. Det finns även tillfällen då staten istället dragit in en banks tillstånd på grund av att bankrörelsen inte skötts enligt det regelverk som staten och överstatliga normgivande organ eller organisationer (till exempel genom direktiv från EU:s normgivande församling) föreskrivit för bankrörelser. Under senare år, både i samband med finanskrisen under andra hälften av 00-talet och efter denna kris, så har Finansinspektionen vid två särskilt uppmärksammade tillfällen återkallat bankers tillstånd att bedriva bankrörelse. Detta har medfört massiva förluster för bland annat aktieägare i dessa bolag. Ledningarna i dessa bolag har försökt skyffla skulden för det hela emellan sig. Bland annat aktieägarna har frågat sig om de kunnat utkräva något ansvar från olika ansvarssubjekt i ledningsposition. Vid undersökning av detta område så kommer flera olika delar av rättsordningen att aktualiseras och mötas: den näringsrättsliga, den associationsrättsliga och den skadeståndsrättsliga. Med anledning av dessa fall har bankledningens (styrelsen och verkställande direktörens) ansvar gentemot bolaget, aktieägare och andra hamnat i det juridiska blickfånget. Kan till exempel en styrelseledamot krävas på skadestånd för ekonomisk skada som åsamkats bolaget, aktieägare eller andra för att någon svårbegriplig bestämmelse i kapitaltäckningsregleringen inte efterföljts? Kan en styrelseordförande hävda att hon eller han saknar ekonomiskt ansvar gentemot bolaget för en skada som inträffat för att en chef på bankens tradingavdelning ”tagit ut svängarna lite för mycket” i bankens egenhandel med finansiella instrument, och då styrelsen inte informerats om detta? En huvudslutsats i denna uppsats är att ansvaret för en styrelse i ett bankaktiebolag är omfattande och att detta särskilda ansvar inte kan delegeras bort med ansvarsbefriande verkan