Ändring av förmånsrättslagen : Hjälpa eller stjälpa en oprioriterad borgenär?

The law of preferential rights has, since the 70’s, given företagshypotek a high priority after a company has claimed bankruptcy. After the costs concerning the insolvent estate and the liens, företagshypotek has received full refund. The effect has been that the unprioritized creditors often have not recieved any of their claims after the bank have re-cieved theirs. Many countries have during the last decades deviated from this law and in 2003, Sweden decided to take the same path. The new law was implemented in January 2005. The law of företagshypotek was replaced by the law of företagsintekning which purpose was to give the unprioritzed creditors a greater chance to receive refunds on their claims. Företagsinteckning is only giving the prioritiested creditors 55 % instead of the former 100 % of the nominal value. The debate concerning this new law has been about the fear that it is now harder for companies to get loans, since the banks have become more restricted in their credit granting with företagsinteckning as collataral security. In addition, the banks have also expanded their factoring and leasing services in order to own the companies balance sheet, thus own all things that can be transformed into money. This leads us up to the question: Will the new law make it better for the unprioritized creditors when bankrupsy of their debtors occurs? Our purpose is to describe and explain the consequences that will occur after the change of the preferential rights for the unprioritized creditors. This essay is delimited to focus on the unprioritized creditors and the law change concerning the change from företaghypotek to business mortgage. We have concluded that the implemented law change is not an improvement for the unprioritized creditor’s situation when bankrupsy of their debtors occurs, contrary to the purpose of the new law. The banks new ways concerning credit granting and new services could easily spoil the intended effect, and might even leave them worse off.Förmånsrättslagen har länge givit företagshypotek en hög prioritet vid konkurser. Näst efter konkursboets egna kostnader och panträtterna har de haft full återbetalningsrätt. Detta har inneburit att de lägre prioriterade fordringsägarna i många fall har fått se sina fordringar förverkas efter att innehavaren av företagshypoteksbrevet, oftast en bank, ta-git sin del av kakan. Många länder har under de senaste åren frångått detta system och 2003 beslutades att Sverige skulle göra likadant. Den nya lagens övergångsregler trädde i kraft 1:a januari 2004 och lagen i sin helhet 1:a januari 2005. Lagen om företagshypotek ersattes av lagen om företagsinteckning och har som syfte att ge en större skara ford-ringsägare chans till utdelning vid bolagskonkurser. Detta genom att inteckningen endast ger rätt till 55 % av företagsinteckningens nominella belopp som prioriterad utdelning, mot tidigare 100 % av företagshypoteket. Den kritik som riktats mot den nya lagen har varit att det blir svårare för företag att få tillgång till främmande kapital på grund av att bankerna har blivit mer restriktiva i sin långivning med företagsinteckningen som säkerhet. Dessutom har bankerna utvidgat leasing och factoringtjänsterna för att på så sätt kunna äga ett företags balansräkning som kompensation för sina försämrade villkor. Detta leder oss till frågeställningen: Kommer den nya förmånsrättslagstiftningen förbättra situationen för de fordringsägare som står sist i prioriteringsordningen, vid konkurs av dess gäldenär? Vårt syfte är att beskriva och förklara de konsekvenser som ändringen den 1:a januari 2004 av förmånsrättslagstiftningen kommer att föra med sig för de oprioriterade fordringsägarna. Arbetet är skrivet med fokus på de oprioriterade fordringsägarna. När det gäller lagändringen fokuserar vi på den del som handlar om ändringen från företagshypotek till företagsinteckning. Vår slutsats är att den genomförda lagändringen inte är en förbättring för de oprioriterade fordringsägarnas situation vid konkurs av dess gäldenär, alltså raka motsatsen till syftet med den nya lagens införande. Bankens ändrade kreditmönster skulle utan någon större insats kunnat omintetgöra den förbättring som lagändringen var tänkt att medföra