En studie kring fåmansföretagares kunskaper beträffande 3:12-regelverket och speciellt kvittningsproblematiken

Sedan mitten på 70-talet har Sverige haft speciella skatteregler för fåmansföretag och lagstiftaren har infört dem med syftet att förhindra att fåmansdelägare tillgodogör sig otillbörliga skatteförmåner. Alltsedan reglernas tillkomst har de utsatts för en hel del kritik som bl.a. bestått i att bestämmelserna ansetts oklara, komplexa och diskriminerande. För närvarande arbetar sedan 1999 en utredning, kallad 3:12-utredningen, mot målet att föröka förändra och förenkla fåmansskattereglerna avseende beskattning av reavinst och utdelning på fåmansandelar. Kritikerna har nyligen fått nytt brännstoff till debatten genom upptäckten av att reavinstreglerna, även kallade 3:12-reglerna, i kombination med uppskovsmöjligheten från andelsbytesbestämmelserna kan resultera i en ekonomisk katastrof för en f.d. fåmansdelägare som säljer tillbytta andelar med stor förlust. Problemet har jag valt att kalla för kvittningsproblematiken eftersom grunden för dilemmat kan sägas bestå i att en delägare som sålt sina aktier genom ett andelsbyte ej har rätt att kvitta bort en senare reaförlust på de tillbytta aktierna mot den uppskjutna reavinsten från försäljningen av fåmansbolaget. Kritikerna menar att det är det komplexa skattesystemet i sig som är upphovet till kvittningsproblematiken och man påkallar därför en retroaktiv lagändring för att rädda de som idag befinner sig i kvittningsfällan. Under börsuppgången 1999-2000 såldes ett flertal fåmansbolag till börsnoterade, vanligen IT-relaterade, företag genom andelsbyten. Dessa delägare riskerar idag, med nuvarande låga börkurser i de bolag som köpt dem, att möjligen behöva gå i personlig konkurs om de inte tidigare i samband med sin bolagsförsäljning garderade sig mot kvittningsproblematiken Syftet med arbetet är att genom en kvalitativ fallstudie med fåmansdelägare som sålt sina bolag under börsuppgången 1999-2000, kartlägga uppfattning och kunskap om fåmansskatteregler, uppskov och kvittningsproblematik. Arbetet redogör även för delägares syn på andelsbyten, i förhållande till kontantbud, och de eventuella risker som de möjligen sett i en sådan försäljning eftersom detta är agerande som direkt påverkar deras personliga beskattningssituation. Sammanfattningsvis kan sägas att delägarnas kunskapsnivå beträffande 3:12-regler och kvittningsproblematik har varit väldigt låg och intressant att notera är att det finns tecken som tyder på att anlitade skattejurister, liksom RSV och SKM, ej verkar ha varit medvetna om kvittningsproblematiken. Majoriteten av delägarna har vidare, med anledning av det hektiska börsklimatet, sålt genom andelsbyten och man har inte gjort några nämnvärda riskanalyser. Enligt min mening beror kvittningsproblemet huvudsakligen inte på skattelagstiftningens utformning utan snarare på delägarnas egen oförmåga att inte utreda sin beskattningssituation och på så vis relativt enkelt vidta åtgärder för att undgå att hamna i kvittningsfällan. Genom att inte acceptera villkor som inskränker delägarens rättighet att avyttra de tillbytta andelarna, s.k. lock-up-villkor, har delägaren möjlighet att undvika kvittningsproblematiken. En retroaktiv lagändring hade enligt min mening stått i strid med lagstiftarens syfte bakom fåmansskattereglerna. Vidare hade en ändring dessutom varit kritiserbar ur ett likabehandlingsperspektiv då de delägare som faktiskt har varit riskmedvetna och också vidtagit åtgärder för att undgå kvittningsproblematiken, härigenom skulle bli orättvist behandlade