Artikeln utforskar representationen av anti(våld) i relation till kön i fyra romaner från svenskt 1940-tal. Periodens politiska klimat har karakteriserats som en tid av beredskap och, som en konsekvens härav, som bärare av en nationalistisk politisk agenda. Både män och kvinnor förväntades bidra till att beskydda nationen, men deras roller och förmågor var uppdelade. Män skulle agera som soldater för att försvara sitt fosterland, sina hustrur och barn. Kvinnor sågs främst som modrande varelser som skulle öka nativiteten. Men vad står då att finna i den samtida skönlitteraturen, bortom den officiella politiken? I Karin Juels Ekot av ett skott (1945) och Marika Stiernstedts Attentat i Paris (1942) begår de kvinnliga huvudpersonerna mord som...