TYSKA MINNESGEMENSKAPER : Nazism, krig, förföljelse och folkmord i tyskspråkig litteratur efter 1945

Tyska minnesgemenskaper Nazism, krig, förföljelse och folkmord i tyskspråkig litteratur efter 1945 Sedan den tyska återföreningen 1989 har man i Tyskland allt oftare ställt sig frågor kring hur minnena av nazisttiden, kriget och Förintelsen lever vidare efter 1945. Är det verkligen så att den upplevda historien alltid är den sanna? Kan samtidens överlagring av minnet innebära förfalskning och förvanskning av historien? Hur hänger minnen ihop med minnen av minnen? Vems minnen är det som ska gälla? Hur har det kollektiva tyska minnet ändrat sig över tiden? Kan man överhuvudtaget tala om ett kollektivt minne? Vilken roll spelar berättelserna om det förflutna? Hur förändras de med tiden? Dessa och många andra frågor aktualiseras när man ser hur den tyska litteraturen efter 1945 utgjort ett ”reflexionsmedium” för tysk självförståelse kring de bestående minnesspår som Hitlertiden lämnat efter sig. Sture Packalén tecknar den tyska samhällsbakgrunden och följer den tyska diskussionen kring minnet av det nära förflutna. Med utgångspunkt från den tyskspråkiga litteraturen efter 1945 visar han vilken central roll litteraturen spelat under hela efterkrigstiden för att bevara minnet av Förintelsen, men också av de tyska lidandena. I mer än sextio år har den tyska litteraturen skildrat försöken till orientering och nyorientering kring synen på det förflutna. I denna minnesprocess har litteraturen tagit på sig rollen som ett ”nationens samvete” och varit något av en moralisk instans för ett ”bättre Tyskland”. De litterära texterna synliggör hur nationalsocialismen och Förintelsen varit och fortfarande är svårhanterliga ämnen i Tyskland. Dialogen kring det förflutna, det man minns av nazisttiden och de olika roller Förintelsen spelat och fortfarande spelar i dagens tyska samhälle är beroende av på vilket sätt och av vem allt detta blir ihågkommet. Det går därför inte att tala om en enhetlig ”tysk” minneskultur vare sig före eller efter 1989. Däremot kan man, som Sture Packalén visar, i litteraturen urskilja olika tyska minnesgemenskaper som var för sig fokuserar förföljelsen av judarna, Förintelsen, kriget och det nazistiska förflutna på ett karakteristiskt sätt. German communities of memory Nazism, the war, persecution and genocide in German literature since 1945 Since the reunification of Germany in 1989, Germans have increasingly questioned how the memories of the Nazi era, the war and the Holocaust have lived on since 1945. Is the received view of history always true? Can the contemporary superposing of memories result in falsification and distortion of history? How are memories related to memories of memories? Whose memories are valued? How has the collective German memory changed over time? Is it even possible to speak of a collective memory? What role is played by the narratives of the past? How do they change over time? These and many other questions arise in examining the role of German literature since 1945 as a "reflective medium" for German self-understanding of the lasting traces of memory left behind by the Hitler era. Sture Packalén describes the German social background and follows the German discussions of the memory of the recent past. Taking German literature since 1945 as his starting point, he demonstrates the central role that literature has played throughout the post-war period in preserving the memory of the Holocaust and of German suffering. For more than sixty years, German literature has depicted attempts at orienting and re-orienting around the vision of the past. In this process of memory, literature has taken upon itself the role of 'national conscience' and has become something of a moral authority for a 'better Germany'. Literary texts expose the ways in which national socialism and the Holocaust have been and remain awkward subjects in Germany. The dialogue about the past, what is remembered about the Nazi era and the various roles the Holocaust has played and still plays in contemporary German society depend on how and by whom the remembering is done. It is thus not possible to speak of a uniform 'German' culture of memory, either before or after 1989. However, as Sture Packalén shows, it is possible to distinguish in literature various German communities of memory which each focus on the persecution of Jews, the Holocaust, the war and the Nazi past in their own ways.Boken TYSKA MINNESGEMENSKAPER kommer även fortsättningsvis att tillhandahållas i pappersutgåva av Carlssons förlag.