Att vittna om sin tid : framställningar av antisemitism och förföljdas erfarenheter i svensk 1940-talsprosa

I artikeln analyseras tre romaner av Margareta Suber (Vänd ditt ansikte till mig, 1942), Marika Stiernstedt (Banketten, 1947) samt Gurli Hertzman-Ericson (Hjälteglorian, 1950) , som vittnesbörd från sin tid, det politiskt och ideologiskt laddade 1940-talet.Texterna porträtterar de mest utsatta, också i en svensk kontext,: judiska flyktingar och den judiska gruppen i Sverige, som utsätts för antisemitism. Texterna gestaltar också erfarenheter av nazisternas förföljelser, de första i svensk fiktion.Artikeln analyserar de olika narrativa strategier som används för att formulera dessa traumatiska erfarenheter, som t ex den pseudodokumentära texten och det evigt upprepade traumatiska minnet. I diskussionen används forskning om Förintelsen, som t ex Ernst van Alphen (1997) och Susan R. Horowitz (1997).In this article three novels by Margareta Suber (Vänd ditt ansikte till mig, 1942), Marika Stiernstedt (Banketten, 1947) and Gurli Hertzman-Ericson (Hjälteglorian, 1950) are discussed as testimonies of their time, the politically and ideologically charged 1940's. The authors are portraying the lives of those most affected by war, also in a Swedish setting: Jewish refugees and the Jewish population in Sweden, all exposed toanti-Semitism. Suber, Stiernstedt and Hertzman-Ericson also picture experiences from the persecution of the German Nazis, the first representations of the Holocaust written in Swedish fiction. The article analyses the different modes of narration used in order to formulate these traumatic experiences, for example the pseudo-documentary text and the traumaticmemory that is forever repeated. In this discussion researchon Holocaust fiction is used, for example Ernst van Alphen(1997) and Susan R. Horowitz (1997)