God Omsorg : En studie utifrån anhörigas uppfattning om god omsorg inom demensomsorg

The purpose of this thesis is to examine how relatives experience the care in dementia homes and how they perceive the communication with the care staff. The purpose is illuminated through the following research questions: 1) What perceptions do the relatives have of good care? 2) How do the relatives perceive the care that the demented person receives? 3) How do the relatives experiencing the cooperation with the care staff? In order to answer the questions, unstructured qualitative interviews have been conducted. This method has enabled a deeper understanding of the respondents’ perspectives. The interviews have been analyzed with the help of systems theory. The study shows that the care was not as good as it could be. Most respondents expressed dissatisfaction regarding the quality of life and care for the demented person. There were also deficiencies of mental and physical character, lack of stimulation and social interaction for people with dementia. The discontent also concerned a lack of communication between the relatives and the care staff, lack of information and that the relatives had not been taken seriously and not been listened to. According to the relatives, relationships can be built up with factors such as approach, time, continuity and satisfying needs.Syftet med denna uppsats är att undersöka hur anhöriga upplever omsorg på demensboenden samt kommunikationen med omsorgspersonal. Syftet belyses via följande frågeställningar: 1) Vad är de anhörigas uppfattning gällande god omsorg? 2) Hur upplever de anhöriga den dementes omsorg? 3) Hur upplever de anhöriga samarbetet med omsorgspersonalen? För att kunna svara på frågorna, har ostrukturerade, kvalitativa intervjuer utförts. Denna metod har möjliggjort en djupare förståelse av den intervjuade personens perspektiv. Intervjumaterialet har analyserats med hjälp av systemteori. Studien visar på att omsorgen inte var så bra som den skulle kunna vara. De flesta intervjupersoner påvisade ett missnöje gällande livskvalitet och omsorg. Det fanns även brister av psykisk och fysisk karaktär, brist på stimulans och socialt umgänge för de dementa. Missnöjet handlade även om bristande kommunikation mellan de anhöriga och omsorgspersonalen, informationsbrist samt att de anhöriga inte blivit tagna på allvar och inte blivit lyssnade på. Enligt de anhöriga, kan relationer dock byggas upp med faktorer så som bemötande, tid, kontinuitet och tillfredställande av behov