Tid för demokrati? : En vetenskaplig essä om delaktighet, ansvar och val i förskolan varje ny dag, år efter år

Den här essän handlar om hur jag under min erfarenhetsbaserade förskollärarutbildning blivit alltmer tvivlande och kritisk till hur jag och mina kollegor konkretiserar demokratiuppdraget i förskolans läroplan. Essäns kärna finns i relationen mellan barns tankar och idéer här och nu och pedagogers fasta och styrande ram för hur dagarna ska se ut. Syftet med denna essä är att nyansera fler sätt att se på situationer där vuxna ser det som självklart att barn äger delaktighet och inflytande för att relativisera vår kunskap kring begreppens innehåll. Jag undersöker vilken kunskap pedagoger behöver utveckla för att ge både barnen och sig själva makt att arbeta mer demokratiskt. Essän bygger på en berättelse med två situationer från min förskolas verksamhet. Den första delen gestaltar mitt agerande i mötet med barns frågor om tid i relation till en förändrad dagsstruktur. Den andra delen gestaltar min upplevelse av att jag och en kollega har olika syn på barns delaktighet i en valsituation. Utifrån berättelsen försöker jag att svara på frågor som, hur uppfattar och lär sig barn tid? Förmår förskolebarn ta rationella beslut? Kan demokrati i förskolan handla om mer än att barnen ska få välja? Jag har använt mig av skrivande och reflektion som metod. Ihop med studentkamrater och handledare har jag reflekterat utåt genom dialog. Jag har även haft en inre dialog med mig själv och reflekterat i tankarna. I min essä utgår jag från teorier som fenomenologi och hermeneutik vilka utgår från erfarenheten och bygger på upplevelser, tolkningar och förståelse av fenomen som uppstår i människans medvetande. Reflektionen och dialogen med människor och texter har varit viktig i min process för att synliggöra mina tankegångar och för att kunna inta olika perspektiv och kritiskt granska mig själv. Ett av de huvudsakliga resultaten är att demokrati i förskolan förutsätter pedagoger som vågar stanna kvar i tvivlen och de kritiska tankarna, som vrider och vänder på de egna föreställningarna om delaktighet, inflytande, tid, barn, vuxna och kunskap. Demokrati kan inte läras ut till barn utan det är en process som ständigt pågår och levs i vardagen. Resultaten kan inte generaliseras till alla pedagogers arbete utan det är mina egna tankar och kunskaper som har blivit fördjupade