Genetisk och fenotypisk analys av armbågsdysplasi hos fyra storvuxna svenska hundraser : en evaluering av hälsoprogrammet och kliniska besvär

Elbow dysplasia (ED) is a common hereditary disease in dogs. Elbow dysplasia develops during the critical growth period between 4-12 months of age in large breed dogs and causes pain and lameness in the front limbs. In worst case it can lead to euthanasia. Therefore, a control programme (implemented different years for different breeds) through the Swedish Kennel Club is applied for ED to improve the health of affected breeds. However, few studies have investigated the association between screening results and clinical symptoms. The aim of this thesis was therefore to investigate if the screening results are well associated with the clinical symptoms. Furthermore, this thesis will investigate how many individuals with severe clinical symptoms that do not undergo the official screening in the control programme at the age of 12 months or older. Four breeds with high prevalence of ED were included in the study; Rottweilers, German Shepherd dogs, Labrador retrievers and Golden retrievers. Data from the official ED screening programme from the Swedish Kennel Club (SKK) database, as well as data from elbow related insurance claims from the insurance company Agria. Approximately 54 000 dogs had an official screening results, and 574 observations also had insurance claims for elbow related issues. Results showed that most of the dogs with an insurance claim were younger than the official screening age of 12 months. It was also shown that dogs with insurance claims generally had higher scores for ED compared with the general screened population. However, there was a high proportion of dogs with a normal screening result (ED score = 0) that still had an insurance claim, which was unexpected. The heritability for ED was between 0.13-0.20. Males, compared to females, had higher regression coefficients for inbreeding coefficient, weight at screening and age at screening related to ED. The conclusions are that the screening results seem to be a valuable indication of later ED-related clinical issues. However, a larger proportion of dogs than expected with an insurance claim had an official screening score of 0 (normal). The diagnosis fragmented coronoid process (FCP) had highest frequency in those dogs. Perhaps a second projection in the screening program could be beneficial in finding these cases. Also, the current routine control used today could perhaps be improved by including regressions nested within sex, litter effect and panellist. The results from this thesis should be interpreted carefully since the number of observations were few. Also, there was no guarantee that animals not included in the merged data were healthy since they could have been insured in another insurance company. However, Agria has the largest market share among all the insurance companies for pets. Moreover, more research is needed with a more complete data to validate the results from this thesis.Armbågsdysplasi (ED) är en vanlig ärftlig sjukdom hos hundar. Armbågsdysplasi utvecklas under den kritiska tillväxtperioden mellan 4–12 månaders ålder i storvuxna raser och orsakar smärta och hälsa, men kan i värsta fall leda till avlivning. Ett hälsoprogram för ED introducerades, olika årtal för olika raser, därför inom Svenska Kennelklubben för att förbättra hälsan inom drabbade raser. Det finns få studier som undersöker kopplingen mellan screening resultaten med kliniska symptom. Syftet med den här studien är därför att undersöka om screening resultaten är väl associerade med kliniska symptom samt även att undersöka hur många individer med grava symptom som inte genomgår officiell röntgen. Fyra raser med hög prevalens av ED var inkluderade i studien; rottweilers, schäfer, labrador retrievers och golden retrievers. Data från den officiella armbågsscreeningen från Svenska Kennelklubbens (SKK) databas, samt data från armbågsrelaterade försäkringsärenden från försäkringsbolaget Agria användes. Ungefär 54 000 hundar hade officiellt röntgenresultat och 574 observationer hade även ett försäkringsärende kopplat till armbågsrelaterade besvär. Resultaten påvisade att de flesta av hundarna med ett försäkringsärende kopplat till ED var yngre än den officiella screening åldern 12 månader. Resultaten visade även att hundar med ett försäkringsärende generellt hade högre frekvens av ED än den generella screenade populationen. Därutöver påvisades en oväntad hög andel av hundar med ett officiellt screening resultat på 0 (normal) som ändå hade ett försäkringsärende kopplat till ED. Arvbarheten låg mellan 0.13-0.20. Hanar, i jämförelse med tikar, hade högre regressionskoefficienter när det kom till inavelsgrad, vikt och ålder vid screening, kopplat till ED. Slutsatserna är att screening resultaten verkar vara en värdefull indikation på framtida ED relaterade besvär. Däremot fanns en oväntad hög frekvens av hundar med ett försäkringsärende trots ett screening resultat på 0. Av dessa individer så var fragmenterad coronoid process (FCP) den vanligast förekommande diagnosen. Eventuellt skulle en extra projektion i hälsoprogrammet underlätta att upptäcka dessa fall. Den nuvarande avelsvärderingen skulle eventuellt kunna förbättras genom att inkludera regressionerna, nästade inom kön, kulleffekt och även avläsare. Resultaten borde tolkas med försiktighet eftersom det var få observationer. Dessutom finns ingen garanti att hundar som inte matchade i det hopslagna datasetet var friska individer eftersom de kan vara försäkrade i ett annat försäkringsbolag. Ytterligare studier skulle därmed behövas där mer komplett data finns tillgängligt för analys