Lagen om företagsrekonstruktion - en ändamålsenlig lagstiftning?

The Company Reorganisation Act (1996:764) was widely debated when it entered into force in 1996. An increasing number of bankruptcies during the last few years and a pending European Directive aiming to harmonize the legislation within the member states, have made The Company Reorganisation Act highly relevant again. This essay explores applicable law to investigate how well the Company Reorganisation Act relates to the legislatures purpose with the legislation, which is to allow companies in financial crisis the opportunity to reorganise their business. The Company Reorganisation Act is a framework legislation. Therefore, there are no explicit rules regarding how the reorganisation should proceed. A company must apply to the district court, but there are no further requirements regarding the content of the application. A company that is granted a reorganisation of the business may choose to reorganise the business itself, seek to carry out a financial reorganisation or a combination of the both. The Swedish legislation on insolvency is, according to the World Bank´s annual report, the least entrepreneurial friendly amongst the Nordic countries whose legislation regarding reorganisation of business are quite different from the Swedish. The reorganisation of SAAB AB in the year of 2011 demonstrates the issues of the Company Reorganisation Act. When the Company Reorganisation Act entered into force in the year of 1996 the Swedish government made a forecast, estimating that 500 companies would apply for a business reorganisation on an annual basis. Today however, there are way too few companies who applies for a reorganisation. At the same time a considerably share of the reorganisations ends with a failure. With inspiration from the legislation in the other Nordic countries and the pending European Directive, a series of solutions are presented.Lagen om företagsrekonstruktion (1996:764) var omdebatterad redan när den trädde i kraft år 1996 och i och med en allt dystrare konkursstatistik under senare år, samt ett förslag till EU-direktiv som är på väg att träda i kraft, har lagen åter igen blivit aktuell. Uppsatsen utreder gällande rätt för att undersöka hur väl lagen förhåller sig till lagstiftarens ändamål med lagen, vilket är att livsdugliga företag i ekonomisk kris under ordnade former ska få möjlighet att omstrukturera verksamheten. Lagen är en ramlagstiftning och innehåller således inte särskilt specialiserade regler för hur en företagsrekonstruktion ska gå till. Ett företag lämnar in en ansökan om företagsrekonstruktion till tingsrätten, men det finns inga egentliga krav på vad en sådan ansökan ska innehålla. Företag som beviljas en företagsrekonstruktion kan genomföra antingen en rekonstruktion i sak, en finansiell rekonstruktion eller en kombination av de båda. Enligt världsbankens årliga rapport är den svenska insolvenslagstiftningen inte speciellt väl utformad i jämförelse med övriga nordiska länder, vars lagstiftning innehåller betydande skillnader gentemot den svenska. SAAB AB:s företagsrekonstruktion år 2011 exemplifierar väl de problem som finns med lagen om företagsrekonstruktion. När lagen trädde i kraft år 1996 gjorde regeringen en prognos om att 500 företag årligen skulle komma att ansöka om en företagsrekonstruktion. Samtidigt som alldeles för få företag ansöker om att få inleda ett rekonstruktionsförfarande misslyckas en stor andel av alla företags-rekonstruktioner i dagsläget. Det rimmar illa med lagens syfte att livsdugliga företag ska beredas möjligheten att återfå livskraften genom en företagsrekonstruktion. Med inspiration från lagstiftningen i Danmark, Finland och Norge samt förslaget till EU-direktiv presenteras förslag på ändringar som skulle kunna genomföras för att lagen om företags-rekonstruktion ska bli bättre lämpad att uppfylla syftet med lagen