Kvinnlig rösträtt i Sverige: en uppsats om rösträttsaktivisternas och meningsmotståndarnas argument i frågan om kvinnors politiska rättigheter

Syftet med denna uppsats är att undersöka och analysera de argument som presenterades i frågan om kvinnlig rösträtt i Sverige under slutet på 1800-talet och fram till dess att den blev verklighet 1919. Detta görs med hjälp av en rättshistorisk metod. För att uppfylla detta syfte har argumenten i de offentliga trycken från den aktuella tiden granskats. Så har även argumenten i den kvinnliga rösträttsföreningen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Dessutom kommer vanliga motargument lyftas fram. Den första motionen i frågan presenterades 1884 men hade endast inneburit rösträtt för en väldigt liten andel av Sveriges kvinnliga befolkning. Motionen röstades ned och debatten kom att fortsätta i riksdagen av och till under 35 års tid innan kvinnlig rösträtt tillslut blev ett faktum. 18 år efter den första motionen lagts fram i riksdagen bildades föregångaren till vad som år 1903 blev LKPR. Tillsammans med manliga rösträttsaktivister i riksdagen drev LKPR den kvinnliga rösträttsfrågan framåt. Detta gjordes i mångt och mycket genom att försöka motbevisa det påstådda politiska ointresset hos kvinnor, något som tidigare satt käppar i hjulet för frågans framfart. Därutöver argumenterade båda parter för bland rättvisa, samhällsutvecklingen, kvinnors biologiska egenskaper samt kvinnlig mognad. Även om det vid tiden gjordes stora åtskillnader mellan manligt och kvinnligt så verkar det som att manliga och kvinnliga aktivister använt samma typer av argument för att föra rösträttsfrågan framåt. Den processen som fördes av män i riksdagen har dock varit helt beroende av kvinnlig aktivism då kvinnor konstant behövde visa sig förtjänta av att få en plats i det politiska rummet. De motargument som vanligtvis användes var baserade på en slags rangordning mellan manligt och kvinnligt där männen förväntades få företräde. Kvinnors rösträtt prioriterades bort till förmån för allmän rösträtt för män. Det förekom även skrämselpropaganda genom hån och karikatyrer där rösträttskvinnor framställdes som okvinnliga då de bröt mot dåtidens uppfattningar om vad som var kvinnligt. En kvinna kunde inte agera korrekt för att visa sig förtjänt av rösträtt: visade hon intresse hånades hon men var hon tyst så var hon inte tillräckligt intresserad.The purpose of this thesis is to examine and analyse the arguments presented during the process of woman suffrage in Sweden in the late 19th century up until 1919 when women received the right to vote. The thesis has been written using a legal historical perspective. To achieve the purpose, the arguments in the contemporary legislative proposals has been examined as well as the arguments presented in the feminist movement Landsförningen för kvinnors politiska rösträtt (LKPR). Also, common counterarguments are presented and evaluated. The first motion was submitted in 1884, but had only been given suffrage to a small part of Sweden’s female population. The motion was rejected and the debate continued in the Riksdag for another 35 years until the woman suffrage was a fact. 18 years after the first motion was presented in the Riksdag, the precursor of what was going to be LKPR in 1903 was founded. Together with male voting rights activists in the Riksdag, LKPR drove the female voting question forward. This was done in many ways by attempting to disprove the alleged political inclination of women, something that had previously been one of the major arguments against giving women the right to vote. In addition to this, both parties used arguments such as justice, social development, women's biological characteristics and female maturity. Even though there were large differences between what was considered typically male and female at the time, male and female activists seemed to use the same type of arguments. However, the process in the Riksdag, driven by men, had been completely dependent on female activism when women, on the other hand, needed to earn their place in politics. The counter arguments that were commonly used were based on a sort of ranking between male and female where men were expected to gain precedence. Women's right to vote was prioritized in favour of a universal suffrage for men. There was also mockery and caricatures where voting women were shown as unfit when they violated the perceptions of what was considered female at the time. Women were therefore left with two options: to show interest in politics and risk being shamed for it, or to sit in silence and get shunned for not being interested enough