Emissionsgarantier - I gränslandet mellan aktiebolagsrätt och avtalsrätt

In connection to new share issues it is common that the issuer finds a guarantor, which is willing to secure the new issue. In exchange for a payment, either in cash or in shares, the guarantor commits to subscribe a certain amount of shares, provided that others are not subscribing all shares. Considered that the subscription is a regulated act of law with forms prescribed by law, and not subject to the freedom of contract, it has long been doubtful whether the agreement is legally binding. The essay intends to define how a guarantee of this kind is regulated in Swedish law, in light of the formal requirement for share subscription. The research is being done from a perspective of law and economics, trying to answer if the regulation effectively maintains the purpose behind it. The conflict of interest is mainly between the protection of the purpose behind the formal requirement for share subscription, and the companies and their need of funding. In March 2016 the Supreme Court of Sweden delivered a judgement concerning the legal effects of this certain kind of guarantee. The guarantee is legally binding and breaking it will, under certain conditions, cause contractual liability. The Supreme Court stated that the tort normally would be the same amount of money as for which the guarantor pledged to subscribe shares. The guarantor therefore, according to the judgement, gets significant incentive to instead keep its promise. The regulation takes into account the purpose behind the forms prescribed by law. At the same time, the companies’ need of funding is being effectively satisfied. The result of this thesis is therefore that the conflict of interest is being balanced successfully.I samband med nyemissioner är det vanligt att det emitterande bolaget hittar en garant för att garantera den stundande nyemissionen. I utbyte mot betalning förbinder sig garanten att teckna ett visst antal aktier, under förutsättning att dessa blir över i nyemissionen. En garanterad nyemission har ett starkt reklamvärde samt säkrar kapitalinflöde och emissionsgarantier är därför vanligt förekommande i det svenska affärslivet. Mot bakgrund av att aktieteckningen är en formbunden rättshandling har det dock länge varit oklart huruvida en utfästelse om aktieteckning är bindande; inte minst mot bakgrund av NJA 1918 s. 394, där ett löfte om aktieteckning inte ansågs bindande. I uppsatsen undersöks dagens reglering av emissionsgarantiers rättsverkningar, i ljuset av ändamålen bakom formkravet för aktieteckning. Framställningens perspektiv är rättsekonomiskt och ämnar utreda huruvida avvägningen mellan aktiebolagets behov av kapital och syftet med formkravet görs på ett ändamålsenligt sätt. Högsta domstolens dom från mars 2016, T3313-14, bringade i stor utsträckning klarhet i det osäkra rättsläget. HD fastslår att emissionsgarantiavtal är obligationsrättsligt bindande och att avtalsbrott kan vara skadeståndsgrundande. Skadeståndet ska enligt HD normalt uppgå till den summa som garanten utfäst sig att teckna aktier för. Följaktligen skapas övervägande incitament för garanten att uppfylla sitt löfte om aktieteckning, istället för att bli skadeståndsskyldig och inte erhålla aktier. Högsta domstolen värnar om avtalsfriheten och aktiebolagets behov av kapital värderas högt. Samtidigt lyckas domstolen framgångsrikt upprätthålla de ändamål som motiverar ett formkrav för aktieteckning