Mötet mellan teori och praktik Hur resonerar arbetsterapeuter kring detta?

Det är av vikt att professioner har en teoretisk grund att luta sig mot och att teorin införlivas i praktiken. Inom arbetsterapin försvåras detta av att professionen har brottats med paradigmskiften, vilket i sin tur har bidragit till en stor mängd av tyst kunskap inom yrket. Syftet med denna studie var att beskriva hur arbetsterapeuter i den kliniska verksamheten resonerar kring användandet av arbetsterapeutisk teori, främst vid användandet av processer och modeller. Sju arbetsterapeuter intervjuades i denna kvalitativa studie. De delgav sina tankar och resonemang angående användandet av arbetsterapeutisk teori i arbetet. Resultatet visade sig vara lite av en paradox, då arbetsterapeuterna poängterar teorins vikt, men ändå uppger att det inte är något de alltid använder i sin helhet, i det vardagliga arbetet. De uppger dock att de plockar bitar av teorier, modeller och processer och anser att dessa är bra som stöd för att se människan bakom funktionshindret. Valet av teori görs utifrån personlig preferens, utbildning och rådande tradition på arbetsplatsen. I diskussionen belyses hur sammanlänkningen av teori och praktik skulle kunna underlättas, detta främst ur ett studentperspektiv då det är där man tydligast känner av svårigheterna i att sammanlänka dessa. Det är av största vikt att studenterna medvetandegörs om hur teori används i praktiken, tidigt i utbildningen, detta för att underlätta inlärningen och förmågan att sedan urskilja dem i den kliniska verksamheten