Konsolidering av SPE - en jämförelse mellan FASB/EITFs och IASBs regelverk

Syfte: Syftet är att undersöka hur redovisningsreglerna gällande konsolidering av SPE ser ut i de av FASB/EITF och IASB utformade regelverken samt om det finns några skillnader mellan dem. Syftet är också att undersöka om eventuella skillnader kan förklaras med hjälp av olika företagsteorier. Metod: Vi har gjort en deskriptiv studie som varken är deduktiv eller induktiv. Perspektivet är makroinriktat, dvs. vi har utgått ifrån fasta förhållanden i hur regelsystemen är uppbyggda och inte granskat företags användning av reglerna. För att öka precisionen i våra tolkningar av regelverken genomfördes intervjuer med två revisorer som är väl insatta i de regler som rör konsolidering av SPE i FAS/EITF och IAS. Slutsatser: Två stora skillnader har upptäckts mellan regelverken: dels är FASB/EITFs normer väldigt detaljerade medan IASBs är mer övergripande utformade, dels är konsolideringskraven i EITF 90-15 ”mjukare” än de i SIC 12, vilket gör att färre SPEs konsolideras. Analysen av regelverken har visat att den andra skillnaden eventuellt skulle kunna förklaras utifrån enhetsteorin och ägarteorin. Denna slutsats bygger vi på att utomstående ägare får större utrymme inom FAS/EITF än vad de får inom IAS, vilket är i linje med ägarteorin där en tydlig distinktion görs mellan majoritetsägare och minoritetsägare