Regressbestämmelsen i 25 § FAL - en fråga om kostnadsfördelning

Resumé Uppsatsen behandlar regressbestämmelsen i 25 § FAL som reglerar försäkringsgivarens regressrätt. Ett första syfte med uppsatsen är att ge en bild av hur försäkringsgivarens regressrätt regleras avseende skadeförsäkring för egendom. Det andra syftet är att se vem som bör, och på vilka grunder, bära det slutliga risk- och kostnadsansvaret. En röd tråd i uppsatsen är således frågan om kostnadsfördelning. Uppsatsen inleds därför med att beskriva de lagstiftningsförslag som har givits genom åren angående förändring av regressbestämmelsen. Den svenska modellen har utgått från att försäkring på den skadelidandes sida i första hand skall bära kostnaden för skadan. Eftersom regressbestämmelsen är dispositiv, innebär detta att försäkringsbolagen vanligtvis förbehåller sig full regressrätt i försäkringsvillkoren. Parallellt med 25 § FAL har sålunda utvecklingen av försäkringsbolagens regressöverenskommelse skett, vilket betyder att försäkringsbolagen själva har inskränkt sin regressrätt. Denna överenskommelse studeras och analyseras. Jag diskuterar också vilka avvägningar som måste göras när kostnadsfördelningen görs. Dels måste de olika parternas intressen, såsom den skadelidande, den skadevållande och försäkringsgivaren, beaktas. I avvägningen måste även tas hänsyn till skadeståndets preventiva betydelse, ansvarsförsäkringens inverkan samt rättsekonomiska synpunkter. Ett nytt förslag, angående förändring av 25 § FAL, har givits av personskadekommittén i SOU 2002:1. Beträffande frågan om regressrätt vid skadeförsäkring föreslår personskadekommittén att försäkringsgivaren i 25 § FAL skall ges full regressrätt. Jag analyserar detta senaste lagförslag och ser ifall en ny tendens i frågan om kostnadsfördelningen kan skåda