Avdrag för mervärdesskatt - Praxisgenomgång från EUD

VAT should work as a general consumption tax and the tax burden should fall on the final consumers. A taxable person will have to pay VAT when purchasing goods and services. This VAT is called input tax and it is the input tax that is deductible. The right to deduct is central to the forward shifting of the VAT. When ML and the VAT Directive were created there was a strong desire to ensure that the right to deduct was as completed as possible. The purpose of this essay is to clarify the right to deduct. There are some requirements to be able to practice the right of deduction which will be identified in praxis. I will first introduce the background that leads to the purpose of this essay. Then the relevant parts of the VAT Directive and ML will be introduced. Relevant praxis of the EUD is presented and will be concluded with analyze of the rules governing exercise of the right to deduct. The essay will end with a discussion of my conclusions. My conclusions are that a taxable person has the right to deduct, when the transactions are to be regarded as an economic activity. The right to deduct input VAT is in principle not limited. When the material conditions of the Directive are fulfilled, the taxable person is entitled to deduct VAT. Even if the material conditions have not been fulfilled, the right of deduction can be maintained. The right to deduct remains if the taxable person corrects their mistake within a reasonable time or shows that the real meaning of the transaction is alleged. A taxable person is not entitled to deduct if the company commits an abusive practice. If a transaction is involved in fraud the taxable person who knew or should know about the fraud will not be allowed to deduct. Member States may not introduce an exception for deductions or impose special conditions on such invoice which are not found in the directive. However, the Member States will be able to impose sanctions for false statements.Sammanfattning Syftet med mervärdesskatten är att skatten ska belasta försäljningen till konsumenter och på så sätt fungera som en generell konsumtionsskatt. När en beskattningsbar person köper varor och tjänster betalar han mervärdesskatt på varorna och tjänsterna. Denna mervärdesskatt kallas för ingående mervärdesskatt. Det är den ingående mervärdesskatten som är avdragsgill, förutsatt att den beskattningsbara personens omsättning är skattepliktiga. Avdragsrätten är central för framåtvältringen av mervärdesskatten. Därav har det funnits en stark strävan vid utformningen av ML och EU:s mervärdesskattedirektiv att åstadkomma en så fullständig avdragsrätt som möjligt. Syftet med uppsatsen är att sätta avdragsrätten i sitt sammanhang och särskilt titta på praxis på området för att urskilja vilka krav det finns för att få utöva sin avdragsrätt. Först presenteras bakgrunden som leder fram till uppsatsens syfte och problemformulering. Sedan presenteras fakta där relevanta delar ur mervärdesskattedirektivet och mervärdesskattelagen tas upp. Uppsatsen behandlar sedan relevant praxis från EUD och avslutas med en analys om regler om utövande av avdragsrätten. Avslutningsvis genomförs en slutdiskussion och slutsatserna presenteras. I slutsatserna kommer jag fram till att en beskattningsbar person har rätt att göra avdrag när transaktionerna är att se som en ekonomisk verksamhet. Rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt ska i princip inte inskränkas. När de materiella villkoren i direktivet är uppfyllda har den beskattningsbara personen rätt till avdrag för mervärdesskatt. Rätten till avdrag kan dock kvarstå trots att de materiella villkoren inte är uppfyllda. Rätten kvarstår om den beskattningsbara personen rättar till sitt misstag inom skälig tid eller kan påvisa att den reella innebörden av transaktionen är den påstådda. En beskattningsbar person har inte rätt att dra av ingående mervärdesskatt om företag begår förfarandemissbruk. Även vid bedrägeri inskränks avdragsrätten om den beskattningsbara personen kände till eller borde känna till bedrägeriet. Medlemsstaterna får inte införa undantag för avdrag eller ställa särskilda krav på exempelvis fakturan som inte framgår av direktivet. Däremot får medlemsstaterna införa påföljder vid felaktiga uppgifter