Utvärdering av ett silotorksystem för spannmål utrustat med omrörare

The aim of this study was to evaluate the stir drying method, for drying of grain during Swedish conditions. The evaluation was done during the harvest year 2004, on four farms with stir driers. The driers were evaluated for their energy consumption, design, stirring effectiveness and how much time the farmer has to spend on every tonne of grain. A comparison was also done with conventional Swedish high temperature driers. Totaly six batches of grain from stir driers were examined, mostly winter wheat, but also barley and wheat. Fore every batch the water content during harvest and after drying, were measured. Tests were also done for microbes and germination. The six batches were harvested at average moisture contents from 17 to 20 %. No quality damages were detected during drying in the examined dryers, but not all of the batches were dried to 14 % moisture content, which might have caused quality problems later on. In those dryers with high air temperatures the inside of the roof were covered with condensed water. Much dust was also covering the inside of the roof and the upper part of the wall. After drying, there were differences depending on the work of the stirring device. The differences were accorded to the working time of the stirring device. Less difference in moisture content were measured fore those batches with long working time of the stirring device. The specific energy consumption was measured to 5780 kJ/kg H2O, depending on the heat source. The total time fore every tonne of grain, that the farmer have to spend for unloading and a quick check of the dryer, were from 20 seconds per tonne to 2,8 minutes. That is the same or slightly less than a conventional dryer on a farm of the same size.Målet med den genomförda undersökningen var att utvärdera silotorkar utrustade med omrörare, som konserveringsmetod för spannmål under svenska förhållanden. Utvärderingen genomfördes under skörden 2004 på 4 stycken gårdar med silotorkar, samtliga belägna i Götalands Norra Slättbygder (Gns). Under utvärderingen studerades torkförloppets inverkan på spannmålens kvalitet (hygien och grobarhet), silotorkens utformning, energiförbrukning, omblandningseffektivitet, torkförlopp samt arbetsbehov. För jämförelse samlades data även in från gårdar med konventionella varmluftstorkar. Totalt följdes sex spannmålspartier på silotorksgårdarna, två stycken med höstvete, ett med vårvete, två med en blandning av höstvete och rågvete och ett med en blandning av rågvete och korn. Skördevattenhalter och vattenhalter efter avslutad torkning bestämdes i varje parti. Från dessa prover gjordes även analyser av mikrobiell flora och grobarhet. Prover för vattenhalter efter torkningen togs enligt ett visst system i silon, för att studera hur väl omrörarna blandade om. Totalt togs ca 40 prover per silo. Skördevädret var mestadels torrt och varmt med relativt låga skördevattenhalter. Vattenhalten varierade under skörd från 17 till 20 % i medeltal. Vattenhaltsproverna tagna efter avslutad torkning visade på skillnader i vattenhalter beroende på hur mycket omröraren hade fått arbeta. I vissa partier fanns en viss tendens till att spannmålen på ytan var torrare än den längre ned, vilket tyder på att omröraren dragit upp den torra spannmålen från botten. I de fall där omröraren hade fått arbeta lite längre fanns inte dessa skillnader. Genomgående för alla spannmålspartier var att partiet var fuktigast i centrum av silon. Detta berodde troligtvis på ansamlingar av små kärnor och lättare material i centrum av silon. Denna ansamling gav upphov till sämre luftgenomgång. Ett av de undersökta spannmålspartierna torkades utan värmetillsats, två partier använde varmvattenelement, eldade med fastbränslepanna, för uppvärmning av torkluften. För övriga tre partier värmdes torkluften med oljepanna. I medeltal var energiförbrukningen för de undersökta silotorkarna något högre eller högre jämfört med motsvarande siffror för en konventionell varmluftstork. Stora skillnader fanns dock mellan de undersökta partierna. Arbetsbehovet i denna typ av tork uppmättes till något lägre än motsvarande siffror för en konventionell tork på en gård av motsvarande storlek. Siffrorna omfattar inlastning av spannmål och den tillsyn av anläggningen som skedde i samband med inlastningen. På grund av en hög flora av mikroorganismer från skörd försvårades analyserna av mikrobiell tillväxt i spannmålspartierna. Med de analyser som genomfördes kunde ingen entydig kvalitetsförsämring upptäckas under perioden från skörd fram till att lantbrukaren hade avslutat torkningen. Dock torkades inte alla spannmålspartier ned till 14 % vattenhalt, vilket kan leda till problem med spannmålskvaliteten senare under lagringen. Kondensbildning på silons innertak och väggar ovan spannmålen, ledde till kraftiga dammansamlingar, vilka bör avlägsnas innan nästa skörd. Även utrymmet under det perforerade golvet bör kunna rengöras efter varje lagringssäsong, för att undvika infektionstryck från lagerskadeflora, en åtgärd som dock inte alltid är lätt att genomföra