Landscape planning and improvements of connectivity within biological value regions in the county of Västerbotten

According to the Swedish strategy for forest protection, additionally 40 000 ha productive forestland will be protected in the county of Västerbotten, between 1999 and 2010. A national project was carried out to distinguish the proportion of forest with a high biological value, in all counties. The project resulted in demarcation of small landscape areas or small "biological value regions" (bvr), with higher concentrations of forests with conservation values and red listed species than the surroundings. In Västerbotten, 26 such bvr's were identified and the Counties Agency and Forest Agency in Västerbotten developed a regional strategy for forest conservation to standardize the forest protection process. The regional strategy state that forests with high biological conservation values should be prioritized for protection. An important biological conservation value is ecological functionality, and ability to contribute to a sufficient connectivity, among protected nature reserves at a landscape scale. Conservation planning on landscape level is essential for maintaining species diversity and protecting threatened species. The reduction of biologically important substrates, like dead wood and broadleaved trees, has made the surviving more complicated especially for species with poor abilities to spread for long distances. The aim of this thesis was to create a model for the working process of improving connectivity within the bvr's in the county of Västerbotten. A case study in the bvr Storbränntjärnmyran - Hålvattsmyran, situated 50 – 70 km from the city of Umeå, formed the resulting model. An analysis that examines the connectivity between existing nature reserves is presented and suggestions follows for how to improve the situation with further protection of forestland. An improved connectivity between high qualitative protected forest areas would increase the chances of survival for species with poor dispersal abilities. A connectivity analysis in every bvr should determine the distribution of new protection areas and bvr's with poor connectivity should be prioritized. Improvements can be initiated with analyses in the bvr, examining the present connectivity situation, followed by a process of active search for forests with biological conservation values, or forests with high potential to develop biological values, in areas with poor connectivity. However, in this process areas with high biological values should always be prioritized before areas with only a suitable emplacement in the landscape. Forest areas with high biological quality situated close to forest company reserves, state owned nature reserves or biologically important mires should be of high priority. The working process used in the case study combined utilizing kNN data with the software of Arc GIS and GIS analysis models were constructed to identify potentially biologically interesting areas. Areas identified with the GIS models were then examined in field during the autumn of 2007 in order to assess the biological conservation values. The field studies led to identification of result areas divided into priority classes based on the estimated quality of the biological values and the potential to enter to a functional (protected) unit. Protection of the result areas from the case study would improve the connectivity, compared to the present connectivity situation, which would imply an improved situation for species with poor spreading abilities within the bvr Storbränntjärnmyran - Hålvattsmyran.Naturvårdsverket har i samarbete med Skogsstyrelsen tagit fram en nationell strategi för skogsskydd och enligt denna ska ytterligare 40 000 ha produktiv skogsmark skyddas formellt i Västerbottens län, mellan åren 1999 och 2010. Genom ett nationellt projekt har andelen värdekärnor i varje län fastställts, bl.a. med hjälp av information om nationalparker, naturreservat, kända värdekärnor inom statens skogar och förekomster av rödlistade arter. Värdetrakter identifierades och avgränsades utifrån vetskap om var koncentrationen av värdekärnor och rödlistade arter var större än i omgivningen. I Västerbottens län identifierades 26 värdetrakter och Länsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelsen har utarbetat en strategi för inrättandet av formella skydd i länet. Strategin bygger på att områden med skogsbiologiska bevarandevärden ska prioriteras för skydd och en stor del av skyddet ska styras till de värdetrakter som identifierats. Den ekologiska funktionaliteten och förmågan att bidra till en god konnektivitet mellan skyddade områden i ett landskap, är ett viktigt bevarandevärde. I ett landskap där naturvärdesstrukturer, såsom gamla, grova och döda träd blir allt mer ovanliga och där avståndet mellan dem ökar, är naturvårdsplanering på landskapsnivå viktig för att arter med specifika substratkrav och spridningssvårigheter ska kunna fortleva. Syftet med detta examensarbete var att genom en fallstudie ta fram en modell för arbetet med att förbättra konnektiviteten inom värdetrakter i Västerbottens län. Värdetrakten Storbränntjärnmyran - Hålvattsmyran i Umeå och Vindelns kommun, ca 50 – 70 km från Umeå, utgjorde studieområde för fallstudien. En analys undersökte hur konnektivitetssituationen ser ut idag, där befintliga naturvårdsområden är konnektivitetsgrundande och sedan presenteras skyddsförslag som kan förbättra konnektiviteten. En ökad konnektivitet mellan skyddade områden förbättrar chanserna för svårspridda arter att överleva. Konnektivitetsanalyser bör ligga till grund för beslut om vilka värdetrakter som ska tilldelas stora arealer skydd. Arbetet kan initieras med en konnektivitetsanalys i aktuell trakt, där dagens konnektivitetssituation undersöks. I skogsområden där avståndet mellan skyddade områden i dagsläget är stort kan sedan ett aktivt sökande efter naturvärdesintressanta områden, eller områden med god utvecklingspotential, genomföras. Formella skydd ska dock kompromisslöst prioriteras till områden med god kvalitet eller med goda möjligheter att utveckla värden, och inte till områden som bara har en god placering i landskapet eller i trakten. Områden som är möjliga att sammanföra med redan befintliga bolagsavsättningar, för att skapa nya reservat, och områden i anslutning till befintliga reservat liksom områden i anknytning till myrar högt klassade i landets våtmarksinventering, bör vara av hög prioritet. Arbetsgången under fallstudien har kombinerat arbete med kNN data och Arc GIS. GIS - analysmodeller har utarbetats och identifierat områden med potentiellt höga naturvärden som sedan inventerats med Länsstyrelsens naturvärdesbedömningsmetod. Resultatområden med olika skyddsprioritetsklasser har avgränsats utifrån områdenas bedömda naturvärdeskvaliteter i kombination med dess potential att ingå i fungerande skyddsenheter. Skydd av fallstudiens resultatområden skulle medföra att konnektivitetssituationen förbättrades inom värdetrakten Storbränntjärnmyran – Hålvattsmyran, vilket skulle vara till fördel för länets svårspridda arter