Tidsåtgång för maskinarbeten på små fält

Maskinkostnaderna är en viktig faktor när det gäller lönsamheten för odling av grödor på små och oregelbundna fält. Idag anges maskinkapaciteten för olika arbetsoperationer inom jordbruket oftast som ett slags genomsnittsvärde, som sedan antas gälla för alla fält oberoende av areal, fältform, eventuella brukningshinder på fältet, etc. Detta kan medföra fel vid beräkning av växtodlingens kostnader och lönsamhet, och därmed också leda till missvisande beslutsunderlag för lantbrukarna. Huvudsyftet med denna studie var att analysera tidsåtgången för olika maskinarbeten på små och oregelbundna fält med hjälp av datorsimuleringar. Målet var att ta fram mer fältspecifika kapacitetsdata som kan användas vid beräkningar av maskinkostnaderna. Genom att ha en högre precision i dataunderlaget för kostnadsberäkningarna, får lantbrukarna ett bättre beslutsunderlag vid val av grödor. Vilken areal ett "litet" fält har är beroende på var i landet man befinner sig. I slättbygder, där jordbruket präglas av storskalighet, kan ett fält på 5 ha betraktas som "litet", medan gränsen kan vara betydligt lägre i skogs- och mellanbygder. Av de undersökta kommunerna i denna studie (Svalöv, Ronneby, Vingåker och Skellefteå), var den genomsnittliga skiftesarealen högst i Svalövs kommun (6,7 ha) och lägst i Ronneby kommun (1,9 ha). Det finns heller ingen entydig definition på vad som menas med ett "oregelbundet" fält. Ofta avser man dock fält med många hörn och flikar, eventuellt också innehållande trånga passager och "öar" med annan mark. Ju mer oregelbundet ett fält är, desto mer svårbrukat (eller dyrare att bruka) anses det vara. En jämförelse av fältens s.k. formfaktor i de olika kommunerna indikerade att kommuner med större brutenhet i landskapet (Ronneby och Vingåker) också har fält med mer "oregelbundna" former. Tidsåtgången för maskinarbeten på rektangulära fält simulerades med effektiv maskinbredd, optimal (maximal) körhastighet, fältareal samt fältform som oberoende ingångsvariabler. I simuleringarna togs hänsyn till tid för vändningar, svängar (hastighetsbegränsande), acceleration/retardation, ställtider, slumpmässiga avbrott, m.m. Resultaten visade t.ex. att tidsåtgången för en maskin med effektiva arbetsbredden 4,0 m och körhastigheten 8,0 km/tim, och som arbetade på ett rektangulärt fält med formen 2:1 (längd:bredd), var 36 min/ha när arealen var 1,0 ha, 26 min/ha när arealen var 5,0 ha och 24 min/ha när arealen var 15,0 ha. En slutsats var alltså att arealen har stor betydelse för tidsåtgången även för "regelbundna" rektangulära fält. Simuleringar gjordes också för avlånga rektangulära fält (vändtegar och kantzoner). Resultaten för dessa visade bl.a. att tiden för icke-produktiv tomkörning kan bli lång, relativt sett, om maskinbredden inte är anpassad efter dessa fälttypers bredd. Tidsåtgången för slåtter av vall (maskinbredd 2,25 m, maximal körhastighet 10,0 km/tim, areal 1,0 ha) jämfördes för olika "oregelbundna" fältformer. Jämfört med ett rektangulärt 2:1-fält varierade tidsåtgången från -4 % (trapetsformat fält) till +16 % (månghörning med cirkulärt odlingshinder). Framförallt hade antalet vändningar (maskinen ej i arbete) en avgörande betydelse för resultaten, men antalet svängar (maskinen i arbete men med nedsatt körhastighet) var också en viktig faktor. I projektet har också en enkel metod tagits fram för beräkning av fältens transportavstånd. Metoden baseras på fältens blocknummer