Byggentreprenörens energisignatur

Det gängse måttet på en byggnads energiprestanda, kWh/m²,år för uppvärmning, tappvarm-vatten och fastighetsel, beskriver en del av byggnadens totala energianvändning som ofta bestäms utifrån schablonmässiga antaganden om t.ex. inom- och utomhustemperaturer och brukarnas energianvändning. Måttets storlek påverkas inte bara av byggnadens förmåga att hushålla med energi utan även av i hög grad av brukar- och driftbeteenden. Det blir med detta mått också svårt att dra gränsen mellan bygg- och installationsentreprenörernas ansvars-områden och brukarnas inverkan. Detta arbete handlar om en annan, kompletterande metod att uppskatta en byggnads energiprestanda som fokuserar på byggentreprenörens ansvarsområde, dvs. prestandan hos själva byggnaden och dess klimatskal oberoende av temperaturvariationer och byggnadens användning. Metoden innebär att byggnadens energisignatur analyseras, där energisignaturen bestäms utifrån mätningar av använd värmeffekt för uppvärmning som funktion av temperaturskillnaden över klimatskalet under den mörka, kalla vinterperioden. Det är teoretiskt möjligt att med metoden ta fram både ett mått på byggnadens totala värmeförlust-faktor, dvs. värmeförluster via klimatskal och ventilation, och ett separat värmeförlustmått för klimatskalet i form av transmissionsförluster (inklusive luftläckage). Projektets mål var att bidra till en vidareutveckling av energisignaturmetoden genom att:• Ta fram en detaljerad beskrivning av de mätningar och analyser som metoden kräver så att en byggentreprenör har möjlighet använda metoden och ta fram avsett resultat. • Testa metodens tillämpbarhet på lågenergihus genom att identifiera och analysera energisignaturen för tre utformningsmässigt identiska passivhusvillor med FTX och ett flerbostadshus med FVP. En förutsättning för projektet var att inga nya mätningar skulle utföras utan undersökningarna utgick från befintliga mätdata för byggnaderna.Separat bestämning av ett värmeförlustmått för klimatskalet kräver tillgång till mätdata för tilluftsflöde och -temperaturer, vilket fanns för villorna. För flerbostadshuset kunde endast total värmeförlustfaktor bestämmas. Metoden gav robusta uppskattningar av värmeförlust-måtten för båda lågenergihustyper med medelfel ner till 3%. Robustheten i uppskattningarna påverkades av val av mätperiod och metod för förbehandling samt tillgången till data.För att erhålla robusta uppskattningar användes mätdata från den mörkaste vinterperioden (1,5 till max. 4 månader i anslutning till vintersolståndet) för att eliminera solens bidrag och mätdata förbehandlades för att reducera inverkan från värmelagring. Jämförelser av olika förbehandlingsmetoder visade att glidande medelvärdesbildning gav en betydligt säkrare bestämning av värmeförlustmåtten än traditionell medelvärdesbildning. En metod för parning av data befanns vara ett effektivt alternativ för längre mätperioder (3-4 månader runt vintersolståndet) där solens bidrag inte helt kunde försummas.Metodens tillämpning på lågenergihus kräver hög tidsupplösning på mätdata. Resultaten indikerar t.ex. att det inte är tillräckligt med månadsvärden för hushållsel eftersom det introducerar osäkerheter i uppskattade värmeförlustmått. Detta blev uppenbart för passivhusvillorna där spillvärme från hushållsel tillgodoser en relativt sett stor andel av värmebehovet. Tillgång till relevanta och spårbara mätdata, särskilt mätdata som kräver brukarnas medgivande, begränsar därmed möjligheterna att använda metoden på byggnader som endast följts upp enligt Svebys rekommendationer.Behov av fortsatta studier har identifierats avseende huruvida uttorkning av byggfukt kan förändra energisignaturen, och därmed värmeförlustmåtten, för en ny byggnad över tid. Eftersom resultaten indikerar att både brukar- och driftbeteenden kan ha en indirekt påverkan på de från energisignaturen uppskattade värmeförlustmåtten för lågenergihus föreslås fördjupade studier avseende hur mycket detaljeringsgraden på data för brukar- och drift-beteenden kan påverka resultaten. Med tillgång till relevanta mätdata kan metoden användas för att uppskatta klimatskalets effektiva U-värde (inkluderande transmissionsförluster och okontrollerat luftläckage mot uteluft). På så sätt är det möjligt att särskilja byggentreprenörens ansvarsområde från installationsentreprenörens när det gäller en byggnads energiprestanda. Den har därmed potential att utgöra ett komplement till gängse uppföljningar enligt Sveby som är tillämpligt för både äldre, mindre energieffektiva hus och lågenergihus. Vidare studier rekommenderas för att bygga erfarenhet av metodens praktiska tillämpning för olika typer av hus och brukare. Föreliggande rapport kan där användas som stöd vid insamling och analys av mätdata.Godkänd; 2015; Bibliografisk uppgift: Slutrapport SBUF projekt 12864; 20151004 (soli