Caught in someone else’s reality : A qualitative study on relatives to persons with mental illness

According to the Social Services Act relatives have a fundamental right to receive support that facilitates the care of their related. In Sweden 1,3 million people regularly nurture, support and assist a related. With their knowledge and experience the relatives therefore plays an important role in the life of the related. Previous research shows that relatives take a lot of responsibility and feel left to themselves in the care of their related (Ali, 2013). The purpose of this study is to gain a better understanding of how relatives caring for a related with mental disorders experience their everyday lives. A qualitative approach was used and a total of four interviews were conducted with relatives between the ages of 25-35. The analysis of the results revealed three themes with six subcategories. The results were analyzed on the theoretical concepts of normality, resilience, coping and the theories stigma and identity along with previous research. The results show that relatives of people with mental illness early realized that the related parties state in relation to other adults were different. While some relatives had a fear of becoming infected with the same mental illness as their related, the other experienced that they were labeled as diseased only by association. Relatives had during their childhood a great desire to be normal. In the care of their loved one the relatives had to take a responsibility that many times perceived as inevitable. By accepting the related parties mental illness, there was a fear among the relatives that it normalized the related parties illness. Finally, we make recommendations to the social work practice that relatives is a large group that should not be ignored. Active social workers need to a greater extent seize the relatives experiences and thus respond to the relatives need for support.Enligt Socialtjänstlagen har anhöriga som grundläggande rätt att få stöd som underlättar vården av deras närstående. I Sverige vårdar, hjälper och stödjer över 1,3 miljoner människor regelbundet en närstående (Socialstyrelsen, 2015). Med sina kunskaper och erfarenheter spelar därför anhöriga en viktig roll i den närståendes liv. Tidigare forskning visar att anhöriga får ta ett stort ansvar och känner sig lämnade till sig själva i vården av sin närstående (Ali, 2013). Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse kring hur anhöriga som vårdar närstående med psykisk ohälsa upplever sin vardag. En kvalitativ metod har använts och totalt fyra intervjuer genomfördes med anhöriga mellan 25-35 år. I analysen av resultatet framkom tre teman med sex underkategorier. Resultatet analyserades utifrån begreppen normalitet, resilience, coping och teorierna stigmatisering och identitet tillsammans med tidigare forskning. Studiens resultat visar att anhöriga till personer med psykisk ohälsa tidigt förstod att den närståendes tillstånd i relation till andra vuxna människor var annorlunda. Medan en del anhöriga hade en rädsla över att bli smittade med samma psykiska sjukdom som sin närstående, upplevde majoriteten att de blev stämplade som sjuka enbart genom association. Anhöriga hade under sin uppväxt en stor önskan om att få vara normal. I vården av sin närstående har anhöriga många gånger fått ta ett ofrånkomligt ansvar. Genom att acceptera den närståendes psykiska ohälsa, fanns det en rädsla bland de anhöriga om att de normaliserade den närståendes sjukdom. Slutligen ger författarna rekommendationer till det sociala arbetets praktik om att anhöriga är en stor grupp som inte bör ignoreras. Verksamma socialarbetare behöver i en större omfattning ta vara på anhörigas upplevelser och därmed bemöta den anhöriges behov av stöd.