Bedömning i svenskundervisning - utifrån lärare och elever i årskurs 2 och 3

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur verksamma lärare ser på bedömning och arbetar med det i svenskundervisningen i årskurs 2 och 3 samt hur elever i dessa årskurser upplever bedömning och hur de involveras i den. I litteraturgenomgången presenteras bland annat formativ och summativ bedömning samt vad dessa innefattar. Även tidigare forskning kring bedömning och dess betydelse för elevers fortsatta lärande tas upp i denna del. Som metod i studien användes intervjuer av både lärare och elever från två olika skolor, belägna i två olika delar av södra Sverige. Totalt fyra lärare, verksamma i årskurs 2 och 3, och 16 elever intervjuades i studien. I resultatet framkom det att samtliga lärare förespråkade den formativa bedömningen och såg återkoppling som något ytterst väsentligt för främjandet av elevernas lärande. Endast en av de fyra lärarna lät sina elever kontinuerligt arbeta med självbedömning utifrån bedömningsmatriser. De andra tre lärarna ansåg att bedömningsmatriser var för avancerat för eleverna. Trots det menade eleverna i intervjuerna att de ville involveras mer i bedömningssituationer och få en överblick på vad som förväntades av dem. Som helhet kunde vi se att lärarna hade liknande åsikter kring bedömning men att de arbetade olika med det. Även majoriteten av eleverna ställde sig positiva till bedömning trots att de involverades olika i bedömningssammanhangen. De flesta önskade även att de fick bedöma varandra och sig själva mer än vad de gjorde för tillfället. Som slutsats kunde vi se att det var de lärarna med längst erfarenhet som arbetade mer formativt. Det var även dessa lärare som främst involverade eleverna i bedömningssituationer och förmedlade förväntningarna vid bedömningen mer. Vi kunde även, utifrån vårt resultat, konstatera att elevernas ålder inte borde ses som något hinder för hur de involveras i sin egen lärprocess vid bedömning