Design of Production Contracts : an examination of the Findus pea production contract

The Swedish processor Findus contracts approximately 500 pea producers annually to secure the company’s supply of green peas for human consumption. A production contract, which has had roughly the same design for decades, regulates the relation between Findus and the pea producers. Agriculture is typically a risky business. The main sources of risk in agricultural production are production risk and price risk. It can be questioned whether the current pricing model in the Findus pea production contract is optimal as the conditions facing a grain farmer have changed due to increased price risk in agricultural commodity markets. The aim of this study is to examine, from the producer’s viewpoint, the current production contract between Findus and its pea producers and whether there are alternative pea pricing models that are more effective for both contract parties given volatile agricultural commodity markets. A quantitative approach is used. The method consists of a telephone survey with a number of Findus pea producers and a mathematical programing model based on mean-variance (EV) analysis (Hardaker et. al., 1997) with historical data from a case farm. The main findings are that the Findus pea production contract functions well in terms of motivation; the pea producers have incentives to maximize the integrated profit (Bogetoft & Ballebye Olesen, 2004). This is also verified by the results of optimization model and the survey. The differences between the examined pricing models are very small both in terms of expected net farm income, expected utility and risk. The value of incorporating Findus peas in the crop rotation is considered to be high. In the south western part of Skåne, Findus peas is the second most profitable crop in the crop rotation in terms of gross margin 3 (GM3). This can be explained by substantially lower costs compared to alternative crops, especially in terms of machinery costs.Den svenska företaget Findus AB kontrakterar årligen cirka 500 ärtodlare för att säkra bolagets behov av gröna ärter avsedda för humankonsumtion. Förhållandet mellan Findus och ärtproducenterna regleras av ett produktionskontrakt, som i stort sätt har haft samma utformning i årtionden. Lantbruk är en riskfylld bransch där de huvudsakliga riskkällorna är produktions- och prisrisk. Det kan ifrågasättas om prissättningsmodellen i det nuvarande kontraktet är optimal då villkoren för spannmålsodlare har förändrats eftersom prisvolatiliteten på spannmålsmarknaden ökat under senare år. Syftet med denna studie är att utifrån producenternas synvinkel undersöka det nuvarande produktionskontraktet mellan Findus och deras ärtproducenter och om det finns alternativa prissättningsmodeller som är mer ändamålsenliga för båda kontraktsparter med avseende på den ökade prisvolatiliteten på spannmålsmarknaden. Kvantitativa metoder har använts och består av en telefonundersökning med ett antal av Findus ärtproducenter och en matematisk programmeringsmodell baserad på kvadratisk optimering (Hardaker et. al., 1997). I modellen har historiska data från en fallgård använts. De huvudsakliga slutsatserna är att Findus produktionskontrakt fungerar väl när det gäller motivation, ärtproducenterna har incitament för att maximera den integrerade vinsten (Bogetoft & Ballebye Olesen, 2004). Detta verifieras också av resultaten av optimeringsmodellen och enkätundersökningen. Skillnaderna mellan de undersökta prissättningsmodellerna är mycket små i termer av både förväntad nettoinkomst, förväntad nytta och risk. Värdet av att innefatta ärter odlade för Findus i växtföljden är hög. I sydvästra Skåne är Findus ärter den näst mest lönsamma grödan i växtföljden i form av täckningsbidrag 3 (TB3). Detta kan framförallt förklaras av väsentligt lägre maskinkostnader jämfört med alternativa grödor