Coaching som pedagogisk praktik

I dagens kunskapssamhälle ses individens kompetens som den viktigaste konkurrensfaktorn. Ett led i satsningen på kompetensutveckling av personal är coaching. För att närmare studera coaching som begrepp utgick vi från en kvalitativ forskningsstrategi. Vår undersökning tog utgångspunkt i intervjuer med sju yrkesverksamma coacher av den anledningen att det teoretiska material som finns att tillgå inom området är begränsat. På ett tidigt stadium kunde vi urskilja att coaching är en process vilken bygger på etablerade pedagogiska grundprinciper. Efterhand mynnade detta ut i syftet att ur pedagogiskt perspektiv analysera coaching som avsedd lärprocess och coachens funktion i sammanhanget samt att diskutera konsekvenserna för coaching i praktiken. Vår slutsats är att syftet med coaching som avsedd lärprocess är att klienten genom dialog med coachen skall nå djupare reflektion vilken skall mynna ut i ett varaktigt förändrat beteende. Detta kan ses som ett utvecklingsinriktat lärande. Vår empiriska undersökning visar att coacherna antar olika fokus i coachingprocessen samt att dessa kan sägas handla om att fylla mer personliga eller professionella syften. Detta kan vi se hänga samman med vilken bakgrund coachen har. Genom att beakta tre pedagogiska perspektiv kan vi urskilja centrala delar i klientens lärprocess. Tillsammans bidrar perspektiven till att ge en djupare förståelse för den lärprocess vilken coachingprocessen är avsedd att syfta till. Eftersom det råder brist på empiriska undersökningar beträffande effektiviteten i coaching skulle vidare forskning kunna ta sin utgångspunkt i att undersöka coaching som lärprocess ur klientens perspektiv. På så vis skulle coachingprocessens praktiska resultat kunna utforskas. Nyckelord: Coaching, erfarenhetsbaserat lärande, reflektion, fenomenografi, sociokultur, kognitivis