Life after a prison sentence. : Ex-prisoners tell their own stories on how to leave the criminal life behind.

Kriminalvården i Sverige ansvarar för att verkställa fängelsestraff. På svenska anstalter kan personer gå behandlingsprogram och arbetsträna. Tanken är att individen ska vara anpassad att klara livet i samhället efteråt. Samtidigt visar forskning att anpassningen till samhället för en person som suttit i fängelse är problematisk. Personer som avverkat fängelsestraff har ofta svårt att finna bostad, arbete och en trygg gemenskap. Det är också vanligt att de blir diskriminerade och utsatta. Syftet med studien var att undersöka tidigare kriminellas erfarenheter av att anpassa sig till ett samhällsliv utan kriminalitet efter att ha avverkat ett fängelsestraff. Frågeställningarna berörde myndigheters insatser, skyddsfaktorer och stigmatisering. Det var en kvalitativ studie som byggde på intervjuer med fyra personer som suttit på svensk anstalt. Ett snöbollsurval gjordes, och via intresseorganisationerna KRIS och LP togs kontakt med intervjupersoner. Den insamlade empirin bearbetades med en konventionell innehållsanalys. Resultatet visade att kriminalvårdens insatser var främst övervakare, kontaktpersoner, behandlingsprogram och kurser på anstalten. Behandlingsprogrammen och kurserna byggde på frivillighet. Arbetsförmedlingen fanns representerad på anstalterna i form av information, men ingen intervjuperson upplevde att det gett dem mycket hjälp. Socialtjänstens insatser berörde främst boende, men hade i intervjupersonernas fall inte fungerat. En hade fått ekonomiskt bistånd som var nästintill obefintligt. Skyddsfaktorerna som lyftes fram var bland annat familj, arbete, bostad och en trygg gemenskap. Samtliga tillfrågade hade upplevt olika former av diskriminering, bland annat vid jobbsökandet, men även att de känt sig annorlunda behandlade och utstötta. Det tema och som formades blev att insatser och skyddsfaktorer är viktiga för att anpassa sig till samhället, men att ingendera betyder mycket om personen saknar en egen inre drivkraft. Motivationen är nyckeln till förändring. Diskussionsdelen tar bland annat upp frivilligheten kring kriminalvårdens insatser, och diskuterar frihet kontra tvång