Dioxiner i Bottenhavet och Bottenviken - pågående utsläpp eller historiska synder

Syftet med det här projektet var att undersöka vilka källor som är viktiga för dagens dioxinbelastning i sediment i kustnära områden i Bottenhavet och Bottenviken. Dioxinkoncentrationer i åtta daterade sedimentkärnor från fjärdar med olika typer av historisk och pågående verksamhet i närområdet analyserades. Dessutom gjordes en källfördelningsanalys för att tydliggöra bidraget av olika källor och hur det har förändrats över tid. Dioxinkoncentrationer i bottenvatten och sedimentens porvatten har också undersökts för att få en bild av om sedimenten idag läcker dioxiner till vattenkolonnen, eller om sedimenten fungerar som en sänka och tar upp dioxiner från överliggande vatten. Resultaten visade generellt på en mycket tydlig minskning i totalkoncentrationer av dioxiner i de undersökta sedimentkärnorna. Vid de flesta lokalerna var koncentrationerna som högst under 1960-tal till 1980-tal och har sedan dess minskat drastiskt fram till idag, med en genomsnittlig minskning på 73 % från toppnivåerna. Det är därmed tydligt att tidigare åtgärder som förbud mot pentaklorfenol och bättre reningsprocesser inom industrin har resulterat i en tydlig minskning av dioxinutsläpp till havsmiljön. Den här studien visar vidare att samtliga av de undersökta kustnära sedimenten läcker ut dioxiner till överliggande vatten. Samtidigt binder dioxinerna mycket starkt till det organiska materialet i sedimenten, och det är därmed en mycket liten andel av den totala mängden dioxiner i sedimenten som är tillgängliga för läckage till vatten och upptag i biota. Genom en källfördelningsanalys där man studerar den relativa förekomsten av olika dioxinkongener och kopplar det till en viss typ av källa, kunde tydliga kopplingar göras till tidigare och pågående verksamheter vid de flesta lokalerna. Exempel på historiska källor som det fanns tydliga spår av är klorfenolanvändning, som har haft en mycket stor inverkan på flera platser och en påverkan kan fortfarande ses även i ytliga sediment. Till skillnad från klorfenolanvändningen visade sig klorgasblekning ha låg påverkan på de studerade sedimenten. På några platser pekar källfördelningsanalysen på relativt oförändrade förhållanden även efter topphalterna. Baserat på den här studien kan pågående emissioner därmed inte uteslutas, men det är också mycket troligt att resuspension har orsakat en långsam återhämtning av sedimenten på de aktuella platserna. Analyser av utsjösediment visar att för Östersjön som helhet, är det atmosfäriskt relaterade källor inklusive olika typer av förbränning och högtemperaturprocesser (t.ex. metallindustri) som dominerar dagens emissioner.Bottenhavet,Bottenviken