Livsberättelser om vägen till högre studier. Om skoltiden för elever som diagnostiserats med ADHD

Syftet med studien är att belysa elevens perspektiv på sin skolgång fram till högre studier för elever diagnostiserade med ADHD. Med livsberättelsen som metod blickar studenten tillbaka på den egna skolgången för att återge sina upplevelser i syftet att identifiera det som varit främjande och betydelsefullt på vägen till högskola och universitet. Ambitionen var att förstå och beskriva studenternas erfarenheter av skolgången. Frågeställningarna för studien har varit: 1. Vad har haft betydelse och varit avgörande för studenterna för att nå behörighet till högre studier? 2. Vilken betydelse ges erhållandet av en diagnostisering av ADHD i studenternas livsberättelser? Den teoretiska utgångspunkten för studien var livsberättelse och Bronfenbrenners utvecklingsekologi. Enligt livsberättelseteorin kan forskare genom livsberättelser nå förståelse för människors levda liv och berättare ges tillfälle till reflektion och meningsskapande. Utvecklingsekologin beskriver hur eleven interagerar med omgivande miljö och resultatet visar på betydelsefulla faktorer i mikrosystemet aktiviteter, relationer och roller. Det är: aktiviteter som skapar struktur och meningsfullhet; relationer till föräldrar och lärare; rollen där läraren är den tydliga ledaren. I resultatet redovisas betydelsefulla vändpunkter och händelser för att nå behörighet till högre studier i form av en olycka, extra anpassningar, lärares ledarskap och ett högskoleprov. Resultatet visar att erhållandet av en diagnostisering av ADHD gett självförståelse och förklaringar till tidigare svårigheter men diagnosen är inte betydande i studenternas berättelser