Gymnasieelevers självskattning och deras förmåga att lösa PISA-uppgifter.

För att undersöka den generella kunskapsnivån hos 15-åringar i de länder som är medlemmar i OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) används så kallade PISA-tester där bland annat de matematiska förmågorna testas. 15-åringar förväntas med andra ord ha inhämtat de matematiska kunskaper som krävs för att lösa uppgifterna i ett PISAtest. Gymnasieelever förmodas i ännu högre grad ha utvecklat sina matematiska förmågor och kunskaper under sin skoltid. Speciellt de elever som har valt naturvetenskapligt eller tekniskt program bör vara väl hemmastadda i matematikens värld. I det här examensarbetet har 21 gymnasieelever genomfört ett test bestående av uppgifter hämtade från äldre PISA-tester. Lösningarna har sedan bedömts utifrån sex olika förmågor. Det visade sig att eleverna, som läser naturvetenskapligt och tekniskt program, hade uppenbara problem med att klara av uppgifterna på ett tillfredsställande sätt. Det framkom att eleverna framförallt hade problem med kommunikation och resonemang, förmågor som borde ha utvecklats i högre grad än vad resultatet visade. Dessutom var spridningen mellan eleverna relativt stor vilket kan tolkas som att alla elever som läser ovan nämnda program ej per automatik är duktiga i matematik. En jämförelse av resultatet av lösningarna och elevernas egen bedömning av sina kunskaper visade att synen på den egna förmågan inte alltid stämde överens med den egna prestationen. Slutsatsen av denna undersökning är att undervisningen skulle kunna förändras och förbättras så att eleverna utvecklar sina resonemangs- och kommunikationsförmågor på ett effektivare sätt