Är vårdsponsring förenligt med den etiska plattformen för prioriteringar i hälso- och sjukvård? : Reviderad version

Under senare tid har det uppkommit diskussion och kritik av att specifika insatser inom hälso- och sjukvården finansieras av utomstående aktörer. "Vårdsponsring" uppfattas då som ett främmande inslag i den offentligt finansierade vården som skulle kunna komma i konflikt med gällande etiska principer för fördelning av resurser. Syftet med rapporten är att definiera vad som menas med "vårdsponsring" och analysera fenomenet i förhållande till den etiska plattformen för prioriteringar, andra etiska principer och regelverk inom hälso- och sjukvården. Vi gör ingen fullständig kartläggning av företeelsen "vårdsponsring" utan utgår från ett antal typexempel på "vårdsponsring" (i vid bemärkelse) baserade på verkliga fall som återgetts i media, register eller protokollsanteckningar. Även om vi inte gjort en fullödig kartläggning kan vi konstatera att "vårdsponsring" i nuläget har en liten praktisk betydelse men är principiellt intressant att analysera ur etiskt perspektiv för att ha beredskap för en eventuell framtida ökning. Vi inventerar rådande etiska regelverk och diskuterar dessa i förhållande till varandra och de typfall som vi konstruerat. Vid sidan av den etiska plattformen för prioriteringar inom hälso- och sjukvården finns det generella regelverk om sponsring och donation framtagna för den statliga sektorn, samverkansregler mellan Life Science industrin och hälso- och sjukvården och riktlinjer inom enskilda regioner och landsting. Avslutningsvis lämnar vi några förslag till åtgärder som syftar till klargöranden avseende svåra avvägningar och utveckling av regler och riktlinjer. Vi ser att det finns en principiellt viktig skillnad mellan sponsring och donation nämligen kravet på motprestation som ska vara uppfyllt vid sponsring men inte vid donationen. Det är istället så att donation ska utmärkas av att det inte finns krav på motprestation. I den praktiska användningen av begreppen tycks dock uppdelningen mellan sponsring och donation inte vara entydig. Vissa så kallade donationer är förenade med krav på en motprestation i form av ökad resurstillförsel t.ex. att sjukvårdshuvudmannen förutsätts ta ett driftansvar för en donerad utrustning, vilket kan ses som en problematisk form av donation eller istället betraktas som en typ av sponsring. Den etiska analysen pekar på ett antal risker med "vårdsponsring" av olika former: Risk för att "vårdsponsringen" inte är i linje med de resursbeslut som följer av den etiska plattformen för prioriteringar och därmed strider mot dess krav på jämlikhet och rättvisa. Risk för att "vårdsponsringen" driver på en utveckling mot efterfrågestyrning av vården. Risk för att makten över vårdens prioriteringar förskjuts med påverkan på förtroendet för vårdgivaren. Risk för att "vårdsponsring" lockar till att krav på utvärdering och etisk analys av nya vårdåtgärder inte efterlevs med påverkan på patientsäkerhet och professionellt ansvar. I nuläget är det svårt att bedöma omfattningen av "vårdsponsring" och vår genomlysning tillåter inte någon övergripande värdering av faktiska positiva och negativa effekter. Samtidigt innebär det att vi har ett utmärkt läge för att formulera riktlinjer för hur en vårdgivare bör förhålla sig till en framtida eventuellt ökande "vårdsponsring" av olika karaktär. Även om de samverkansregler och de riktlinjer som finns i enskilda landsting och regioner täcker flera av de aspekter som vi berört anser vi att det finns skäl till olika förtydliganden och tillägg. Likaså täcker dessa regler endast samverkan mellan Life Science industrin och hälso- och sjukvården, dvs. varken andra kommersiella aktörer, eller andra intressegrupper eller intressen. Följande aspekter bör beaktas i en utveckling av riktlinjer och regler för vårdsponsring och donationer: De bör täcka in all form av "vårdsponsring" och donationer (oavsett om den är företags-, intressegruppsbaserad eller kopplad till någon annan organisation eller enskild aktör). De bör på ett mer explicit sätt ta sin utgångspunkt i de etiska normer som finns reglerade i svensk hälso- och sjukvård, dvs. den etiska plattformen, normer kring patientens och professionens roll etc. Frågor kring vad som avses med ordinarie vårdverksamhet behöver redas ut och eventuellt även föras till i de existerande riktlinjerna och reglerna. Det kan behöva förtydligas vilka typer av motprestationer som är rimliga när externa aktörer sluter avtal kring "vårdsponsring" med hälso- och sjukvården. All form av "vårdsponsring" innebär en teoretisk risk för etiska konsekvenser och ett hot mot den offentliga vårdens trovärdighet. Samtidigt finns det vinster med samverkan mellan den offentliga vården och det omgivande samhället. Därför måste storleken på risken beaktas i varje fall. Exempelvis får inte samverkan mellan hälso- och sjukvård och industrin innebära otillbörlig påverkan och äventyra eller uppfattas äventyra hälso- och sjukvårdens oberoende utan ska präglas av måttfullhet. Vad som ska anses som måttfullhet är med andra ord centralt i detta sammanhang och behöver om möjligt förtydligas även när det gäller "vårdsponsring" på motsvarande sätt som skett för sponsring av sammankomster etc. Ökade krav på utvärderingar, dokumentation och publicering kan vara en väg för att motivera ökad extern finansiering av utvecklingsprojekt. Även tidsaspekten bör beaktas i detta sammanhang, där korta tidsbegränsade projekt framstår som mindre problematiska. En viktig slutsats utifrån den etiska analysen är att om enskilda sponsrings- eller donationsinitiativ underkastas en noggrann etisk analys utifrån den etiska plattformen och de andra etiska normer som vi återfinner inom hälso- och sjukvården - så kan vårdgivaren dels urskilja de sponsringsavtal som är mer i linje med dessa etiska normer, dels modifiera dessa avtal så att dessa bättre överensstämmer med normerna