Nya perspektiv på självskadebeteende

En vanlig uppfattning är att självskadebeteende ofta fungerarsom emotionsreglering. Men vad är det för emotioner somregleras på detta sätt? Och varför har dessa personer valt justdenna form av emotionsreglering? Syftet med denna artikel äratt diskutera dessa frågor utifrån aktuell forskning. Forskningmed ekologiska metoder tyder på att självskadebeteendet framförallt är ett sätt att uttrycka och reglera aggressiva känslormot sig själv och andra. Annan forskning visar att personersom skadar sig själva ofta har en starkt självkritisk inställningoch att detta både leder till en reducerad smärtkänslighet ochtill en upplevelse av att “förtjäna” att bli straffade. Förekomstenav “smitta” mellan ungdomar som vistas i samma miljöer,och innehållet på vissa webbsidor gör att självskadebeteendeskulle kunna ses som en sociokulturellt existerande “technologyof the self” i Foucaults mening. En möjlig bidragande faktorär att självomhändertagande (“self-care”) i vår kultur iblandtenderar att ses som något “narcissistiskt” i negativ mening. Ilinje med detta tyder forskningsresultat på att ungdomar somskadar sig själva upplever ett slags aversion mot att hysa positivakänslor inför sig själva (“self-compassion”). Det finnsstöd för att en ökad förmåga till mindfulness, acceptans avegna känslor och mentalisering kan motverka självskadebeteende;det vore intressant att studera om effekterna kan förbättrasytterligare genom att inkorporera komponenter av “selfcompassion”i behandlingen