Den nya tidens hybrid. Människan och informationen.

Vi står inför en informationshantering av en karaktär som människan aldrig tidigare stått inför. Teknologin är en integrerad del i samhällets alla nivåer, såväl som i individens vardagssysslor. Människan har lagt sig till med en livsstil där informationsteknologin utgör en naturlig del i hennes handlande och, inte minst, tänkande. Det föreligger alltså ett slags mental förändring som är knuten till kunskap och vår uppfattning om vad vår omvärld utgörs av. Och denna mentala förändring är permanent i meningen att ingen som vuxit upp med informationstillgängligheten, gjort den till en naturlig del av sig själv, kommer att kunna avskiljas från den utan att det är smärtsamt, utan att känna saknad och tomhet, utan en känsla av att ha blivit mindre sig själv. I "Den nya tidens hybrid" tecknar Stefan Larsson denna förändring i form av olika tiders bild av människohybrider. Och hur människan sammansatt med något annat, människohybriden, har förändras genom historien. Varje hybrid, varje tidstypisk bild av hybrider, berättar något om sin samtid. Vilken den tongivande teknologin är, och i viss mån vilken typ av tidstypisk rädsla och farhågor som finns under denna tid. Den tidiga djurhybriden betydde ett mänskligt sammankopplande i stil med siréner, sjöjungfrur och ett flertal djurkroppar. I det industrialiserade samhället började den industriella tekniken avspegla sig i bilden av hybriden. Termen Cyborg myntades och kom att ta fasta på bilden av hybriden som en mänsklig förbättring, en uppgraderad, en tåligare och smartare människa. Artikeln tecknar en brygga mellan industrisamhällets mekaniska intelligens och en ny informationshybrid, vars metamorfos inte så mycket ligger i det fysiska som i det kognitiva. Informationshybriden, argumenterar Larsson, är VI idag ihop med den digitalt lagrade, uppdaterade oerhörda massan av information i digitala nätverk som Internet. Det gäller både information i form av fakta och som fundamental del i en social kommunikation. En följd av detta blir att när den människa som vuxit in i denna hybriditet fråntas tillgången, accessen, till nätverket, infinner sig en känsla av saknad och av att vara mindre sig själv. Ett ouppkopplat liv blir då ett halvt liv, som upplevs som otillräckligt. Men är tecknandet av denna hybrid ett uttryck för en farhåga, för en tidstypisk rädsla, frågar sig Larsson, och konstaterar att det är något du måste fråga dig själv. "Vad känner du? Rädsla? Tillförsikt? Det är hursomhelst av stor betydelse att teckna händelserna. Inte för att visa hur det kommer att sluta. Snarare för att visa en början.