Man kan inte klara hur mycket som helst! Chefens syn på arbetsmiljön och dess betydelse för personalens hälsa inom Försäkningskassa

Denna rapport har kallats ”Man kan inte klara hur mycket som helst”, efter ett uttalande från en av de intervjuade cheferna. Studien ingår som ett led i KVAR-projektet vid Arbetslivsinstitutet Syd i Malmö. Vid intervjuerna framkom vissa faktorer i försäkringskassemedarbetarens arbetsmiljö som enligt chefernas beskrivning kan utgöra ett hot mot medarbetarnas hälsa och arbetstillfredsställelse. Ur chefernas beskrivning, av den politiska styrningen av Försäkringskassans organisation och känsligheten för omvärldsfaktorer, framträder en bild av en vindflöjel. De höga sjuktalen i samhället hade ökat kraven på tjänstemännen. Cheferna indikerade att brister i den psykosociala arbetsmiljön låg utanför deras arbetsmiljöansvar. Cheferna beskrev att ständigt pågående förändringar inom verksamheten påverkade stabiliteten och arbetsron. Det tycktes därför mycket viktigt att det gavs tillräckligt med tid för reflektion vid omställningarna och vid ärendebeslut, vilket kanske inte alltid förekom i realiteten. Cheferna beskrev även att försäkringskassepersonalen hade en mycket hög arbetsbelastning. Detta ansågs till viss del vara orsakat av att handläggarnas yrkesroll hade förändrats genom att Försäkringskassans organisation hade blivit plattare i sin struktur. Under senare år hade tjänstemännens administrativa arbetsuppgifter ökat alltmer. Yrkesgrupper med enklare arbetsuppgifter hade rationaliserats bort inom Försäkringskassan. Fler nya moment och arbetsuppgifter hade lagts till i medarbetarnas arbete, men nästan inga gamla hade plockats bort. Handläggarna förväntades vara allt från statistiker, dataexperter och sekreterare till förhandlare och samtalspartner i sin arbetsroll. Tid tycktes vara en stor bristvara i den nya yrkesrollen. 9 Vid intervjuerna återkom ofta faktorn tidsbrist. Chefernas attityder till medarbetarnas arbetsmiljö tycks kanske därmed indikera att det kan vara viktigt att ha i åtanke att Försäkringskassans ständigt pågående förändring och försäkringskassemedarbetarens förändrade yrkesroll troligen även kräver tillräckligt med ställtid och processtid. Det tycks även som om cheferna ansåg att det var viktigt med ett väl avvägt kontrollspann, ett coachande och situationsanpassat ledarskap samt att cheferna vid behov gav tydliga ramar och prioriteringar av försäkringskassetjänstemannens arbetsuppgifter. Detta för att förebygga ohälsa hos personalen i Försäkringskassans postbyråkratiska organisation