Kan romaner ge själavård? Pastorala tankar kring Bo Giertz författarskap

Kan romaner ge själavård? Det kan även svåra och långt ifrån kristna romaner göra, men aldrig ensamma. I en tid som strävar efter individuellt avpassade svar på allting, har romanen emellertid en märklig förmåga att ge just mina frågor, min längtan och mina tillkortakommanden ett inre sammanhang och en plats i ett större mönster, som jag annars kan ha svårt att finna. I bästa fall kan romanen också ge den direkta själavård som det innebär att förstå att Jesus är vägen och sanningen och livet, inte bara då, inte bara för andra – verkliga eller fiktiva människor – utan för mig här och nu. Men romanen kan aldrig ersätta den enskilda själavårdens avlösning, inte ersätta nattvardens sakramentala gemenskap med Kristus och hans kyrka i alla tider och folk. Men den kan bli en väg till en öppnare gemenskap i församlingen. En fördel är nämligen den helt praktiska, att vi kan samtala med varandra fritt och öppet om den själavård som vi får genom romanen – utan att varken lämna ut oss själva eller bryta mot tystnadsplikten