Yrkesutbildningens utveckling 1940 – 1975

Arbetsmarknadens parter etablerade sig som kraftfulla aktörer på yrkesutbildningens område i början av 1940-talet med utgångspunkt från arbetsmarknadens krav och behov av utbildad arbetskraft. Huvuddelen av utbildningen skedde i företag på arbetsmarknadens villkor och kontakterna med andra delar av utbildningssystemet var mycket begränsad. Egentligen uppfattades yrkesutbildningen vid den tiden knappast som en del av utbildningssystemet. Den var snarare en del av arbetsmarknaden. Under 1950-talet ändrades emellertid yrkesutbildningens förutsättningar på avgörande sätt. Näringslivet var fortsatt berett på att utbilda de kvalificerade medarbetarna inom ramen för företagsskolor med lärlingsutbildning, men hade ett begränsat intresse att svara för den lite enklare yrkesutbildningen. Den kom alltmer att uppfattas som ett samhällsansvar som kunde tillgodoses med skolförlagd utbildning. Med 1971 års reform integrerades de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan och blev, åtminstone formellt, likställda utbildningar som kunde ge tillträde till högre studier. Därmed hade yrkesutbildningen blivit en del av utbildningssystemet, men till ett pris. Kontakterna med arbetsmarknaden hade kraftigt försämrats