Analogier till brottmål och tvistemål i förvaltningsprocessen. En processrättslig studie av när Högsta förvaltningsdomstolen tillämpar rättegångsbalken i förvaltningsprocessen.

Uppsatsen sammanställer och analyserar Högsta förvaltningsdomstolens praxis om brottmålsliknande och tvistemålsliknande förvaltningsmål. I uppsatsen jämförs förvaltningsprocessen med den allmänna processen. Förvaltningsprocessen regleras i huvudsak av förvaltningsprocesslagen men i vissa måltyper, som liknar brottmål respektive tvistemål, har Högsta förvaltningsdomstolen lånat in regler från den allmänna processen och rättegångsbalken. Högsta förvaltningsdomstolen har gjort analogier eller liknelser till den allmänna processen, vad gäller negativ rättskraft, åberopsbörda, beviskrav och omröstningsregler, och därför har dessa regelinstitut undersökts i uppsatsen. Högsta förvaltningsdomstolen har liknat vissa måltyper med brottmål och tvistemål, beträffande vissa regelinstitut men inte andra. Körkortsmål t.ex. är brottmålsliknande gällande negativ rättskraft, åberopsbörda och beviskrav men inte i omröstningsavseende. Den här inkonsekvensen kan bero på, att Högsta förvaltningsdomstolen inte anser det nödvändigt med analogier i alla avseenden och mer fokuserar på skälet eller syftet med tillämpandet av rättegångsbalken i förvaltningsmål. Skälen till analogierna framgår dock sällan av praxis, som i hög grad är uppbyggd kring begreppen tvistemålsliknande respektive brottmålslikande förvaltningsmål. Uppsatsen behandlar också vad Högsta förvaltningsdomstolen kan ha för bakomliggande skäl till kategoriseringen av tvistemåls- och brottmålsliknande måltyper, och vilka rättsliga följder systematiseringen får. Ett ytterligare syfte med uppsatsen är, att undersöka om indelningen i brottmålsliknande respektive tvistemålsliknande mål är nödvändig, och om den kan kritiseras. I slutsatskapitlet sammanställs Högsta förvaltningsdomstolens praxis i två tabeller, och skälen till och konsekvenser av praxisen analyseras