Den föränderliga religionsundervisningen : En analys av grundskolans senare års läroplaner från 1962 till 2011 med fokus på hinduismens och kristendomens framställning.

När jag sitter på mormor och morfars innegård på deras ställe ute på landsbygden i min hemstad Karlskrona har jag alltid njutit av deras berättelser från förr. Dessa berättelser har både uppkommit från ingenstans när de har velat dela med sig om något speciellt men framför allt uppkommer dessa när vi pratar om min utbildning på universitetet. De har alltid varit intresserade av hur det går men även hur utb ildningar har förändrats från deras tid till den utbildningen jag får nu. Något som väckte mitt intresse för min uppsats var när vi satt i somras och pratade om att jag hade läst religionsvetenskap som ämne. Det som mina morföräldrar tog upp var att det att när de gick i skolan fanns det inget som hette religionsvetenskap. De hade något som hette kristendomskunskap. De berättade att de endast läst om kristendomen, ingenting om de andra religionerna. Mina morföräldrar har alltid haft ett stort intresse för att utveckla sina egna kunskaper och försöka hänga med i samtiden. Detta gjorde att vi hamnade i en lång pratstund om ”de andra” religionerna, speciellt hinduism, och jag förklarade att dessa religioner är något som samtliga ska få kunskaper om under sin skolgång. Att mina morföräldrar inte hade fått kunskapen tänkte jag kunde bero på två saker; både på hur samhället såg ut under deras tid och att deras läroplaner inte hade med de andra religionerna. Detta gjorde mig intresserad av att se hur läroplanerna har utvecklats men speciellt hur hinduismen och kristendomen framställts i läroplanerna. Detta för att hinduismen alltid intresserat mig men även för att det skapade ett stort intresse hos mina morföräldrar