Styrning i rollen som samhällsutvecklare - en inledande studie inom Trafikverket

I samband med att Trafikverket bildades 2010 angavs i interna styrdokument att verkets identitet skulle betona rollen som samhällsutvecklare. Denna rapport undersöker hur medarbetare och chefer i Trafikverkets fem verksamhetsområden skapar förståelse för uppdraget som samhällsutvecklare. Studien baseras på dokumentanalys, deltagande vid workshops, intervjuer med tio medarbetare runt om i Sverige samt en enkätundersökning som fick 765 svar av chefer och medarbetare inom Trafikverkets fem olika verksamhetsområden. Införandet av rollen som samhällsutvecklare syftar till att betona att Trafikverkets uppdrag inte kan reduceras till planering, byggande och underhåll av infrastruktur. Uppdraget är direkt kopplat till de transportpolitiska målen som berör transportsystemet i sin helhet vilket utgör en väsentlig del i samhällsutvecklingen. Ett proaktivt arbetssätt tillsammans med andra aktörer framstår då som nödvändigt för att kunna skapa ett tillgängligt, jämställt och säkert transportsystem med god miljökvalitet. Huvudfrågan i detta forskningsprojekt är hur styrningen kan utformas för att ge samhällsutvecklarrollen önskat genomslag. Resultaten från denna första delstudie visar att begreppet samhällsutvecklare som sådant är otydligt och skapar utrymme för olika tolkningar och missförstånd. Det finns olika vägar att gå för att undvika missförstånd. En tänkbar huvudriktning är att ge de olika verksamhetsområdena möjlighet att internalisera begreppet samhällsutvecklare genom att koppla Trafikverkets sex befintliga leveranskvaliteter – Punktlighet, Kapacitet, Robusthet, Användbarhet, Säkerhet samt Miljö och hälsa – till rollen som samhällsutvecklare. På så sätt kan begreppet och rollen som samhällsutvecklare fyllas med ett innehåll som både är konkret och meningsfullt för medarbetarna. Ett problem med denna väg är att leveranskvaliteterna har implementerats i Trafikverkets styrning som ett medel för att kunna vara tydligare i rapporteringen gentemot uppdragsgivaren, d.v.s. vertikalt i relation till regeringen. Risken finns att det horisontellt orienterade tjänsteperspektivet kommer i skymundan, d.v.s. att användarna av transportsystemet inte får tillräcklig uppmärksamhet. En annan huvudinriktning är därför att bejaka att både begreppet och rollen som samhällsutvecklare ger olika tolkningsmöjligheter. På den vägen skulle det vidgade perspektivet av Trafikverkets uppdrag, att bidra till samhällsutveckling som sker genom att inta rollen som samhällsutvecklare, kunna leva utan begränsning. Det skulle ge incitament att tänka nytt, att fortsätta föra dialoger såväl internt som externt utan att ”lägga locket på” när transportsystemets funktion kan anses vara god nog enligt leveranskvaliteterna.Styrning i rollen som samhällsutvecklar