On the low primary water stress corrosion cracking susceptibility of weld deformed Alloy 690

It has been shown in recent years that the nickel-base Alloy 690 can become susceptible to stress corrosion cracking (SCC) in the primary water of nuclear power plants with pressurized water reactors if it has been sufficiently deformed at room temperature. Although the material is not intentionally used in a deformed state, it can become deformed by various manufacturing processes. Welding is believed to be the process that is most likely to cause susceptibility, yet it does not seem quite that detrimental in experiments. The overall purpose of this work was to investigate why weld-induced deformation does not seem to cause the same degree of susceptibility as cold deformation. The work started with a microstructural investigation, presented in Paper A, to assess if any of the changes caused by welding can explain the difference in behavior. While a beneficial change in the microstructure was observed, it was not enough to explain the differences. The focus was then turned towards addressing knowledge gaps of the method used to assess weld-induced deformation. This method is based on measuring misorientations using electron backscatter diffraction (EBSD). It was shown in Paper B that kernel average misorientation (KAM) is closer related to the degree of hardening than the degree of deformation, and that it can be used to obtain a qualitative map of hardness at the micrometer scale. Improvements to the KAM-based method were presented in Paper C along with estimates near welds from component mockups. The validity of using a misorientation-based method on warm deformation was tested in Paper D. It was shown that the method gives a rough estimate of the degree of strain hardening, although the data suggests it is a small overestimation. The overestimation would mean that weld deformation may have a lower hardness than the strain estimate implies, which is beneficial for SCC resistance.Under senare år har det visats att nickelbasen Alloy 690 kan bli känslig för spänningskorrosion (SCC) i primärvatten av kärnkraftverk med tryckvatten-reaktorer om det har blivit tillräckligt deformerat i rumstemperatur. Även om materialet inte medvetet används i ett deformerat tillstånd, så kan det bli deformerat av olika tillverkningsprocesser. Svetsning är den process som anses mest sannolik att orsaka känslighet, dock verkar den inte vara riktigt så skadlig i experiment. Det övergripande målet med det här arbetet var att undersöka varför svetsinducerad deformation inte verkar orsaka samma nivå av känslighet som kalldeformation. Arbetet började med en mikrostrukturell undersökning, presenterad i Artikel A, för att bedöma om någon av förrändringarna orsakade av svetsning kan förklara skillnaderna i beteende. Även om en gynnsam förrändring i mikrostrukturen observerades så var det inte tillräckligt för att förklara skillnaderna. Fokusen vändes istället mot att adressera kunskapsbristerna i metoden som användes för att uppskatta den svetsinducerade deformationen. Denna metod är baserad på att mäta misorienteringar med bakåtspridd elektrondiffraktion (EBSD). Det visades i Artikel B att kärn-medel-misorientering (KAM) är närmare besläktat med nivån av hårdnande än nivån av deformation, och att det kan användas för att erhålla en kvalitativ karta över hårdhet på mikrometerskalan. Förbättringar till en KAM-baserad metod presenterades i Artikel C tillsammans med uppskattningar nära svetsar från komponentattrapper. Giltigheten i att använda en misorienteringsbaserad metod för varmdeformation testades i Artikel D. Det visades att metoden ger en grov uppskattning av nivån av hårdnande, dock antyder data att det är en liten överskattning. Överskattningen skulle betyda att svetsdeformerat material kan ha en lägre hårdhet än töjningsuppskattningen antyder, vilket är gynnsamt för SCC-resistens.QC 20170301