Normalårskorrigering av fossil CO2-emission från fastighetsuppvärmning och elproduktion 2013-2014 varav 2014 avser preliminära data : Resultatredovisning för perioden 1990-2014

Rapportering av normalårskorrigerade fossila koldioxidutsläpp (CO2) utgör inget krav inom rapporteringen till UNFCCC, men de rapporterade länderna uppmuntras att genomföra en sådan rapportering. I Sverige finns starka önskemål från Miljödepartementet att genomföra denna rapportering. Genom en av SMED utvecklad metodik har Sverige årligen fr.o.m. submission 2001 redovisat normalårskorrigerade utsläpp från fastighetsuppvärmning och elproduktion för perioden 1990-”aktuellt år”. Metoden har successivt utvecklats sedan år 2004. Metoden omfattar en normalårs­korrigering av utsläppen av fossil koldioxid som sammanhänger dels med svenska väderförhållanden som påverkar den totala fastighetsuppvärmningen, dels med variationer i tillgången på vattenkraft som påverkar elproduktionen. Väderförhållandena i Sverige varierar mycket mellan åren. Temperatur, instrålning och vind påverkar hur mycket energi som krävs för att värma upp fastigheter för att hålla normal inomhustemperatur. Nederbörden påverkar hur mycket vatten som rinner i vattendragen och därmed möjligheten att producera el med vattenkraft. Med SMHI:s ENLOSS-modell som grund görs beräkningar över hur behovet av fastighetsuppvärmning varierar för olika delar av Sverige och mellan olika år. Energibehovet ett visst år, jämfört med en 30-årig normalperiod (1965-1995), uttrycks i form av ett s.k. EnergiIndex. Dessa beräkningar kombineras därefter med bränslestatistik för fastighetsuppvärmning och elproduktion samt emissionsfaktorer för fossil CO2 för olika bränslen. För samtliga år under perioden 1990 – 2014, utom 1996 och 2010, har den summerade normalårs­korrigerade fossila CO2-emissionen från fastighetsuppvärmning och elproduktion varit större än den verkliga. Detta sammanhänger med att milda vintrar och nederbördsrika år dominerat under perioden, som lett till ett mindre uppvärmningsbehov, mindre behov av fossileldad elproduktion och därmed mindre utsläpp av koldioxid än under ett normalt år. Trenden för den verkliga fossila CO2-emissionen är i stora drag fortsatt nedåtgående. Den normalårs­korrigerade årliga fossila CO2-emissionen låg ungefär konstant under perioden 1990-1999. Värdena halverades i det närmaste under den efterföljande 10-årsperioden (alltså fram till 2009). Detta orsakades av bland annat en successivt ökad användning av icke-fossil energi, främst baserad på biobränsle. Trenden bryts av en ökning av den normalårskorrigerade årliga fossila CO2-emissionen 2010 och 2011, för att återgå i den nedangående trenden år 2012. År 2013 är utsläppen de lägsta under hela tidserien (sedan 1990). År 2014 var ett rekordvarmt år i Sverige och i praktiskt taget hela Sverige har varit soligare än normalt. Den höga årsmedeltemperaturen har skapats av långa perioder med varmt eller mycket varmt väder, och få perioder med ovanligt kallt väder. Användning av fossila bränslen för uppvärmning av fastigheter och produktion av el minskar en del jämfört med 2013, men den normalårskorrigerade CO2-emissionen skiljer sig inte nämnvärt åt mellan 2014 och 2013. Den stadiga nedgången i normalårskorrigerad CO2-emission mellan 1999 och 2009 förefaller därmed alltmer ha övergått i en utplaning under den senaste femårsperioden