Målstyrning i byggprocessen genom val av genomförande-, ersättnings- och samverkansformer

Byggsektorn utgör en mycket viktig del av den svenska samhällsekonomin genom dess primära uppgift att tillgodose samhällets behov av lokaliteter och infrastruktur bland annat för boende, arbete, fritid, utbildning och kommunikationer. Det årliga behovet av nya byggnadsverk samt underhåll och reparationer av befintliga uppgår till ca 10% av Sveriges BNP samt sysselsätter ca 10% av rikets arbetskraft. Att detta görs på ett effektivt sätt är en viktig samhällsekonomisk frågeställning. Under de senaste åren har byggsektorn varit i fokus för stor massmedial uppmärksamhet till följd av inträffade skadefall, ogynnsam kostnadsutveckling samt även fall av otillbörlig konkurrens. Byggsektorns negativa utveckling har också föranlett tillsättandet av statliga utredningar för att kartlägga problemkomplexet. De senaste representeras främst av Byggnadskostnadsdelegation (SOU 2000:44) samt Byggkommissionen (SOU 2002:115). Det som främst kommer fram i dessa är att det skett stora strukturförändringar inom byggsektorn som förändrat maktpositionerna bland sektorns aktörer och att konkurrensläget försämrats ur kundperspektiv. Byggsektorns effektivitetsutveckling har därmed påverkats negativt, vilket påverkar prisutvecklingen för sektorns produkter på ett ogynnsamt sätt. Byggherrarna, som har en central roll bland byggprocessens aktörer har i många fall fått minskat inflytande över och en förändrad roll i processupplägg och det råder en informationsasymmetri mellan processens aktörer. En annan starkt bidragande orsak till förevarande problem inom byggsektorn är att samhällsutvecklingen kräver en utvecklad och effektivare byggprocess för att hantera en förändrad omvärldsbild. Krav föreligger allt oftare på kortare ledtider vid projektgenomförande trots att de yttre kraven genom olika regelverk ökat och att produkterna även ofta blivit utformningsmässigt mer komplexa. För en effektivare styrning av byggprocessen behövs utveckling av upphandlings- och samverkansmodeller som ger byggherrarna större möjlighet till att etablera och medverka i målstyrningsprocesser. I denna forskning har gjorts en jämförande studie av tillverkningsindustrins processmodeller för effektiv och flexibel produktion enligt den teoribild som utvecklats främst inom bilindustrin. Denna visar att delar av dessa processmodeller i dagsläget har jämförbara applikationer inom byggsektorn inom ramen för nyutvecklade upphandlings- och samverkansmodeller. Inom ramen för detta forskningsprojekt har också genomförts en undersökning av professionella byggherrars inställning till att använda nyutvecklade upphandlings- och samverkansmodeller. Det visar sig att byggherrarna i allmänhet har god kunskap om drivkrafterna i olika modeller och hur dessa lämpligen appliceras vid upphandling i olika beslutsmiljöer. Studien ger indikationer om att valet av genomförandeform i hög grad beror av hur byggherren ur ett individperspektiv vill fördela ansvaret över projektering och konstruktion. Valen av ersättnings- och samverkansformer i olika beslutsmiljöer indikerar att byggherren vid en besvärande konkurrenssituation på marknaden, tidsbrist i projektgenomförande och vid risk för sena programförändringar i hög grad förordar transparenta ersättningsformer samt samverkan i partnerskap. Det senare gäller också ifall byggherren av strategiska skäl aktivt vill medverka i en effektiviseringsprocess.Godkänd; 2004; 20070128 (ysko)